”Jag måste dela pillren på hälften för att kunna behandla min son”

Marsline är bara 20. Lilla Ronex Teddy vilar tryggt i mammas armar, kurar ihop sig mot hennes fleece-tröja, gäspar och somnar om.

– Min son Ronex Teddy är tre och ett halvt år. Han har precis börjat i förskolan och lär sig Matata, det språk som vår stam Luo talar. Ronex Teddy var endast två år när han blev sjuk allt oftare. I februari 2005 fick Marsline syn på anslagstavlan utanför hiv/aidskliniken, som stöds av Läkare Utan Gränser, i kåkstaden Kibera. Hon beslutade sig för att testa sig och sonen. Bägges resultat var positivt.

– Ronex inledde behandlingen med antiretrovirala läkemedel i början av oktober. På bara några veckor mådde han mycket bättre. Nu går han igen och har återfått aptiten. Det finns inga bieffekter, säger Marsline. Själv får hon ingen behandling. Hennes CD4-värden – som visar hur immunsystemet mår – ligger på 326. Läkare Utan Gränser tillhandahåller endast antiretroviral behandling om värdena är lägre än 200. Ronex, som är infekterad sedan födseln, kunde ha varit död vid det här laget. Ett av två barn som är infekterade med viruset överlever inte sin andra födelsedag. Och de testmetoder som fattiga länder faktiskt har tillgång till, går dessvärre inte att använda på barn under 18 månader.

Även om Ronex har lyckats klara sig så här långt, drabbas han av frånvaron av antiretrovirala läkemedel för små barn. Marsline tar hjälp av det som finns.

– Nio på morgonen ger jag honom frukost. Jag delar pillren och ger honom halva. Den andra halvan får han till kvällsmaten. Precision är nödvändigt för att behandlingen ska lyckas. Men det är svårt att dosera rätt. Ändå verkar metoden fungera för majoriteten av de patienter som följs upp regelbundet av Läkare Utan Gränser.

– Ibland är det svårt att få tag på mat åt Ronex. Varken jag eller min man har arbete. Vi måste köpa vatten men för det mesta har vi inga pengar. Så vi kokar smutsvatten för att få det drickbart. För att kunna värma vattnet måste jag köpa fotogen. Ronex pappa vägrar acceptera att hans fru och barn har hiv, mördarviruset som så få människor i Kibera vågar prata om. Han befinner sig i ett tillstånd av förnekelse, som Läkare Utan Gränsers team kallar det.

– Vi fortsätter att ha sex men han har gått med på att använda kondom för att jag inte ska bli gravid igen. Ronex var redan så sjuk… Läkare Utan Gränsers team planerar att träffa honom snart för att förklara hur viktigt det är att han testar sig. Marsline hoppas mycket på mötet. Hon när en dröm om framtiden.

– En dag ska vi bygga vårt eget hus där hela familjen kan bo.