”Ingen skulle leka med mig om de visste att jag hade hiv/aids”

Hamida sitter omsvept i en stor slöja. Hon är 60 år, muslim och hon ser tärd ut. Av hennes fem barn finns endast två kvar i livet. Bredvid henne sitter Hawa, 13 år, ett av hennes barnbarn. De sitter på gårdsplanen framför ett hälsocenter i Kibera som stöds av Läkare Utan Gränser.

- När Läkare Utan Gränser började arbeta i byn Lindi i Kibera gjorde de hembesök, berättar Hamida. Min dotter, Hawas mamma, var en av de första som behandlades av Läkare Utan Gränser. Men tyvärr var det för sent. Hon dog två veckor efter besöket. När sedan Hawa blev väldigt sjuk tog jag med henne till Läkare Utan Gränsers center för att få hjälp. Hawa är föräldralös på grund av aids.

I Kenya är hon det tillsammans med 1,4 miljoner andra barn. Aids har tagit minst en av deras föräldrar. Om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt kommer den siffran att vara närmare två miljoner inom ett år. Hawa blev dessutom, som många andra barn, smittad med hiv via sin mamma under födseln. Inte långt efter att hennes mamma dog 2003 testades Hawa positiv för hiv och hon skrevs då in i Läkare Utan Gränsers program. Tre månader senare påbörjade hon antiretroviral behandling.

- Jag måste ta ett piller på morgonen och ett på kvällen, säger hon. Jag är inte van att ta mediciner så det var lite svårt i början men nu går det bättre. Hamida är Hawas behandlingsassistent och den som ska se till att Hawa sköter behandlingen. Just när det gäller behandling av barn är det en enormt viktig roll.

- Jag tycker om att spela fotboll och leka kurragömma, berättar Hawa. Ibland när jag är ute och leker glömmer jag bort att jag ska ta min medicin. Men mormor påminner mig. Hawa är med i en stödgrupp för barn som en gång i månaden anordnas av personal från Läkare Utan Gränser vid apoteket i Gatwekera.

- Jag är med i gruppen för de större barnen. Vi leker, äter och vi pratar om hiv/aids, medicinerna och om pojkar och flickor. Flickorna pratar även om vad som händer när man får mens och vad man ska göra då. Grupperna är till för att hjälpa dessa unga människor att hantera och klara av att leva med hiv.

- Mina kompisar vet inte om att jag har hiv och ingen skulle vilja vara med mig om jag berättade det. De vet att hiv/aids finns, men de tror att man kan bli smittad om man pratar med någon som har hiv.

- Endast de närmaste grannarna vet om att Hawa är smittad. Och för inte så länge sedan förbjöd en av dem sitt barnbarn att leka med Hawa. De ville inte riskera att han skulle kunna bli smittad. Hamida tar ensam han om sitt barnbarn. Det är ett stort ansvar.

- Jag försörjer själv hela familjen, berättar hon. Jag städar ibland, säljer parfym och lite annat. Vad som helst där jag kan tjäna lite pengar. Men jag får ont i benen när jag jobbar hela dagarna. Jag är 60 år gammal. Men vad händer med mitt barnbarn den dagen jag dör? Vem ska då ge henne mat? Det är viktigt att äta bra mat, väldigt viktigt. Mina andra barnbarn klarar sig nog, men Hawa? Visst är hon en liten flicka precis som dem, men hon behöver lite mer hjälp. Under den hårda eftermiddagssolen försvinner Hawa iväg på en skoter och hennes långa vita klänning fladdrar bakom henne.

- Nästa år går jag ut grundskolan, säger hon innan hon ger sig in i slummens virrvarr av gator. Hon vill bli läkare när hon blir stor. Specialist på hiv/aids.