Hjälporganisationer blir måltavla när intressen blandas samman

Trovärdigheten urholkas

Bakgrunden till dådet är den tilltagande sammanblandningen mellan humanitära och militära intressen och motiv. USA-alliansen har medvetet använt psykologisk krigsföring och underrättelseaktioner maskerade som humanitär hjälp för att få stöd för sina militära och politiska ambitioner.

– Soldater bar civila kläder och påstod sig vara på humanitära uppdrag, berättar Stefan Liljegren som vid tiden för attacken ansvarade för den schweiziska sektionens arbete i Afghanistan.

Hjälporganisationer kallades för ”truppförstärkare” och ”medlemmar i teamet mot terror”. USA-alliansen släppte matpaket från samma flygplan som släppte bomber och krävde att befolkningen skulle lämna information om talibaner och al-Qaida för att få del av den humanitära hjälpen. Alliansens agerande gör det svårt för civilbefolkningen att förstå skillnaden mellan politiska/militära institutioner och humanitära organisationer. Därigenom försätter det hjälparbetare i fara samt äventyrar hjälpen till människor i nöd. Resultatet är att våldet mot hjälporganisationer ökat. Säkerheten för internationella hjälparbetare är nära förbundet med trovärdigheten för den humanitära symbol som de opererar under. Symbolen säger: “Vi vägrar att ta ställning i konflikter. Vårt enda mål är att hjälpa de utsatta.” När trovärdigheten urholkas utsätter det hjälparbetare för risker.

– Läkare Utan Gränser har arbetat i Afghanistan i 24 år; under Sovjetockupationen, när krigsherrarna satt vid makten och under talibanregimen. Men aldrig tidigare har vi attackerats så direkt. Vår säkerhet i fält bygger på respekt av alla parter i en konflikt och respekt för de humanitära principer som vi står fast vid. Kriget mot terrorismen ändrade förutsättningarna. Sedan de militära och humanitära rollerna har blandats har det blivit allt svårare att visa att man är en oberoende och neutral organisation, säger Stefan.

Kamp för att nå nödlidande

Att få tillgång till konfliktområden för att kunna hjälpa civilbefolkningen kan vara både svårt och farligt. Militären gillar inte utländska aktörers närvaro, vilka ofta misstänks för att tjäna fiendens intressen. Hotet mot hjälparbetare begränsas inte till Afghanistan utan förekommer i flera länder där internationella styrkor finns. I Irak uppfattas hjälparbetare som stödtrupper till ockupationsmakten. Attackerna mot hjälparbetare har varit så många och så blodiga att det knappt finns något handlingsutrymme för humanitära insatser längre. Hjälporganisationers möjligheter att bistå människor i nöd hindras också på andra sätt. Trots de uppenbara behoven i Somalia – sönderslitet av 15 års krig där striderna mellan olika milisgrupper lämnar tusentals sårade utan vård – har den bristande säkerheten gjort det näst intill omöjligt att arbeta i landet. I Tjetjenien har civila utstått brutala bombningar och våldsdåd, vilket tvingat Läkare Utan Gränser och andra humanitära aktörer att dra ner på, och ibland helt avbryta hjälpen, säger Kenny Gluck.

Vad som är slående i Afghanistan och många andra länder är att lokala krigsherrar, extremistgrupper och koalitionsstyrkor alla verkar anse att de har något att vinna på att missbruka den humanitära hjälpen. Läkare Utan Gränser anser att hjälpen ska ges utan politiska motiv och med ett enda mål: att bistå de människor som behöver det. Grunden är medicinsk etik – det finns inga goda eller onda patienter.