En röst att räkna med
Vad uträttade Läkare Utan Gränser under 2004?
– Jag vill gärna framhålla vår insats i Darfur, Sudan, som är en av de största någonsin i Läkare Utan Gränsers historia. Till och med större än Kosovo 1999 och Angola 2002. Faktum är att Läkare Utan Gränser stod för en tredjedel av den internationella närvaron i Darfur. Samtliga fem operativa sektioner var på plats och samarbetet dem emellan fungerade mycket bra. Vår kapacitet att reagera snabbt och massivt var avgörande för den framgångsrika insatsen.
Hade organisationen några motgångar?
– Förlusten av fem medarbetare i Afghanistan i början av juni. Morden aktualiserade frågan om vår närvaro i högriskområden. Läkare Utan Gränsers arbete bygger på en närhet till befolkningen i de länder där vi arbetar. Närheten fungerar också som en garant för våra volontärers säkerhet. Om en hjälporganisation blir måltavla i fält blir det omöjligt att jobba.
– Kriget mot terrorismen har försatt oss i en svår situation. En vit bil med flagga betyder inte längre att vi är säkra. Det är svårt att hävda vår neutralitet när befolkningen ser oss som allierade med ockupationsmakten. Men alla hjälporganisationer har inte samma syn på detta. Allt fler väljer att arbeta nära militären och till och med be om dess skydd. Sammanblandningen mellan humanitära och militära intressen har tvingat oss att tänka på hur vi framstår. Vi måste hitta nya sätt för att kunna arbeta i konflikter i framtiden.
Vad kan den svenska sektionen bidra med?
– Vi har alla förutsättningar att bli en stark röst i rörelsen. Sverige skickar för varje år ut fler volontärer och samlar in mer pengar. Min ambition är att stärka vår närvaro internationellt och utveckla den svenska sektionen som ett stöd för Läkare Utan Gränsers arbete i fält. Ett konkret exempel är att förlägga en del av organisationens katastrofpool till Sverige. Det är ett sätt att föra oss närmare fältarbetet. Självklart vill jag också göra oss till en röst att räkna med i Sverige med hjälp av media, opinionsbildning och kampanjer.