Darfur: En katastrof uppenbaras

Tystnad dödar

Läkare Utan Gränser har valt att inte hålla tyst om de missförhållanden och övergrepp som vi bevittnar i vårt fältarbete. När den medicinska hjälpen inte räcker till försöker vi med olika medel göra omvärlden uppmärksam på livsvillkoren för drabbade befolkningar. Vi kallar detta mandat för témoignage, ett franskt ord som vi använder i bemärkelsen ”vittnesmål i avsikt att förändra”. Efter decennier av arbete bland befolkningar bortglömda av omvärlden vet vi nämligen hur farlig tystnaden är och hur viktigt det är att bryta den för att kunna bidra till en förändring. Det är en ständig balansgång mellan att höja rösten och riskera att bli utslängd, eller hålla tyst för att kunna stanna kvar och hjälpa. I Darfur har balansgången varit extra svår och vansklig med tanke på det oerhörda lidande som människor tvingats utstå.

I september 2003 kommunicerade Läkare Utan Gränser för första gången offentligt om de övergrepp som civilbefolkningen i Darfur utsätts för. Under 2004 har vi fortsatt att vittna om denna humanitära katastrof för att göra allmänheten medveten och få världens makthavare att agera.

Enorm insats

För kunna möta de oerhörda behoven drog Läkare Utan Gränser samtidigt igång en av de största insatserna i organisationens historia. I augusti 2004 arbetade cirka 200 internationella hjälparbetare tillsammans med 2 000 lokalt anställda för att tillgodose befolkningen med hälsovård och mat på 25 olika platser i norra, västra och södra Darfur. Ytterligare 35 internationella volontärer och hundratals lokalt anställda arbetade på andra sidan gränsen i Tchad för att bistå flyktingarna från Sudan. Idag befinner sig över 2 miljon människor på flykt inom Darfur-regionen. Ytterligare 200 000 människor har sökt skydd i grannlandet Tchad. Överbefolkade läger och otillräcklig tillgång till vård har lett till utbrott av diarrésjukdomar och mässling.

I juni 2004 härjade dessutom en epidemi av hepatit E, som är särskilt livshotande för gravida kvinnor. Fortfarande anländer nya flyktingar till lägren i Darfur och strömmen av krigsskadade och våldtäktsoffer som söker hjälp på Läkare Utan Gränsers kliniker visar inga tecken på att avta. Trots de hårda levnadsvillkor som råder i flyktinglägren uppger många människor som Läkare Utan Gränser talat med att de hellre stannar där – tillsammans – än återvänder hem. I byarna finns ingenting kvar och de riskerar att utsättas för nya attacker och mer våld.