En månad efter katastrofen i Sydasien

Drygt en månad efter att tsunamin drabbade Sydostasien publicerar Läkare Utan Gränser en rapport om organisationens katastrofinsats för att bistå de drabbade. Sedan början av krisen har över 200 internationella volontärer från Läkare Utan Gränser och 2000 kubikton nödhjälp skickats till regionen.

Drygt en månad efter att tsunamin drabbade Sydostasien publicerar Läkare Utan Gränser en rapport om organisationens katastrofinsats för att bistå de drabbade. Sedan början av krisen har över 200 internationella volontärer från Läkare Utan Gränser och 2 000 kubikton nödhjälp skickats till regionen. Idag finns 127 internationella volontärer på plats i Aceh, Indonesien, 36 i Sri Lanka och 6 i Indien, där de arbetar sida vid sida av de lokalanställda.

Inom 72 timmar efter tsunamin anlände de första teamen från Läkare Utan Gränser till de drabbade områdena. Efter att behoven utvärderats beslutade Läkare Utan Gränser att främst koncentrera sina insatser till norra Sumatra samt de södra, östra och norra kustområdena på Sri Lanka. I Thailand skänkte Läkare Utan Gränser sjukvårdsutrustning och läkemedel till flera sjukhus i provinsen Phang Na.

Organisationen har också startat ett program för att burmesiska flyktingar i landet ska få bättre tillgång till hälsovård; 5 000 burmeser saknas efter tsunamin i Thailand.

I de drabbade byarna i södra Indien är psykiska trauman ett stort problem. Läkare Utan Gränser bistår med terapi. Behoven utvärderades även på ögruppen Andamanerna, men den snabba mobiliseringen av lokal sjukvårdspersonal visade att ingen ytterligare hjälp behövdes.

I Burma och Malaysia fanns inga allvarliga medicinska behov bland befolkningen som inte redan tillfredsställdes.

I Aceh och Sri Lanka resulterade katastrofen i ett stort antal döda och en massiv förstörelse. Både Indonesiska och Sri lankesiska hälsovårdsmyndigheter samt hjälporganisationer agerade snabbt för att hjälpa de överlevande. Läkare Utan Gränsers aktiviteter organiserades tillsammans med hjälpen från landets hälsovårdsmyndigheter och andra hjälporganisationer. Insatserna inbegrep egna mobila kliniker, stöd till lokala hälsovårdsstrukturer, att sätta upp system för vatten och sanitet där flyktingarna samlats, och dela ut livsnödvändiga förnödenheter.

Psykosocialt stöd har varit nyckelkomponent i Läkare Utan Gränsers katastrofinsats i bägge länderna. I Indonesien har Läkare Utan Gränsers volontärer utfört fler än 15 000 medicinska konsultationer under Januari.

Organisationen har också svarat på ett utbrott av stelkramp; de drabbade har fått behandling, Läkare Utan Gränsers har informerat om hur sjukdomen sprids och vaccinerat de som befunnit sig i riskzonen. Inga epidemier har brutit ut i Sri Lanka eller Indonesien, men risken är fortsatt hög i Indonesien till följd av undermålig hygien på flera platser och att få människor är vaccinerade. I flera flyktingläger i Aceh finns det fortfarande akuta behov, trots den massiva mobiliseringen av internationell hjälp.

Läkare Utan Gränsers ansträngningar att tillhandahålla nödhjälp, erbjuda sjukvård, psykosocialt stöd och förbättrad vatten och sanitet till drabbade familjer fortgår. Teamen ser löpande över arbetsmetoderna för att utforma insatserna så att hjälpen nå de mest utsatta familjerna, med syftet att dessa så småningom ska kunna återfå sitt oberoende.

Gåvorna till tsunamins offer överstiger vida våra förväntningar. Tack vare svenska folkets oerhörda generositet fick Läkare Utan Gränser i Sverige in 31 miljoner kronor. Internationellt skänktes över 800 miljoner kronor till organisationen för att bistå dem som drabbats av katastrofen. Till dagens datum har över 89 miljoner kronor redan förbrukats, varav 71 miljoner kronor enbart i Indonesien. Totalt har nästan 224 miljoner kronor öronmärkts och budgeterats för den första fasen av Läkare Utan Gränsers insats. Läkare Utan Gränser är angeläget att fortsätta hjälpa flodvågsoffren i Aceh och andra drabbade områden så länge som det behövs.

Skulle alla pengar som skänkts inte behövas för vårt arbete i Sydostasien kommer vi att kontakta givarna och be att få använda deras gåva i andra katastrofer där det saknas resurser, såsom i Darfur och Kongo. De givare som istället vill ha pengarna tillbaka kommer naturligtvis att få det.