Livet i Koddaikallar, Sri Lanka – en månad efter Tsunamin

Morgonen den 26 december 2004 hade Vijay ingen aning om hur hennes liv skulle komma att förändras. Vijay bor med sina två barn i Koddaikallar, en liten by söder om Batticaloa på Sri Lankas östra kust. Sedan hennes man dödades 1990 under inbördeskriget, har hon tjänat sitt knappa uppehälle genom att bruka en liten bit land i närheten av havet. Just den morgonen, när barnen gjorde sig redo för skolan, lade hon märke till ett annorlunda ljud från havet.

– Jag höll på att diska när min son gick ut genom grinden framför huset. Han skrek att en stor våg var på väg. Deras hus stod cirka 300 meter från havet på lagunens strand. Vijay sprang ut ur huset och möttes av våldsamma vågor som vällde upp över stranden mot deras hus. Hon hann precis ta sina barn och fly, kämpandes i vatten upp till axlarna för att nå en högre plats i byn.

Vid ungefär samma tidpunkt, några hundra meter längre ned på stranden, höll Joherraja på att ta upp sin båt efter en tidig fisketur. Även han hörde ett plötsligt muller från havet. Han vände sig om och såg en massiv vägg av skummande vatten komma rusandes mot honom.

– Suriakala, vattnet kommer, ropade han till sin fru för att hon skulle hämta deras fem små barn som lekte på strandkanten. Precis som Vijay och hennes familj, var de bland de första som flydde undan det dödliga tidvattnet och varnade andra för den enorma vågen som var på väg, när de sprang genom byn. 15 personer dog i Koddaikallar den dagen. Även om Vijay och Joherraja och deras familjer överlevde, så förlorade de sina hem, ägodelar och deras inkomstmöjligheter.

Alla i byn kände någon som drabbats. Det fanns andra som klarade sig sämre. I byn Navalady, mindre än en timme bort, hade ingen av de 350 invånarna sett vågen komma och ingen överlevde.

Ett av Läkare Utan Gränser akutteam anlände till Koddaikallar den 2 januari 2005. Byn var byggd på en ö, med brovägar i norr och söder som sammanlänkade ön med fastlandet. Tsunamins kraft förstörde båda broarna och lämnade byborna åt sitt öde i flera dagar utan någon kontakt från omvärlden.

Läkare Utan Gränsers team hyrde en kanot och kunde snabbt ta sig över lagunen för att utvärdera befolkningens hälsotillstånd. De upptäckte att srilankesisk hälsovårdspersonal hade anlänt till ön ett par dagar tidigare och kunnat ta hand om de mest akuta skadorna, vilka sträckte sig från skärsår till lunginfektioner och hudsjukdomar.

Vid utvärderingen av området fann även Läkare Utan Gränser att det fanns ett akut behov av rent vatten. Tsunamin förstörde allt i sin väg. Skräpet från allt som förstördes, tillsammans med sand och salt från vågen gjorde vattnet i brunnarna odrickbart. Därför tog Läkare Utan Gränser dit 9 tankar rent vatten på 1000 liter styck, för att tillgodose de cirka 100 familjer som drabbats vatten behov. När behovet av medicinsk vård och rent vatten var tillgodosett riktade Läkare Utan Gränser sina insatser mot andra behov i samhället.

– När man slås av att tusentals människor har förlorat såväl sina hem och ägodelar som deras möjligheter att försörja sig i en region som drabbats av ett 20 år långt inbördeskrig, så tror vi att det är viktigt att förse dessa utsatta med medel att individuellt bygga upp sina liv igen, förklarar Pascal Vignier, ansvarig för Läkare Utan Gränsers insatser. Tsunamin förstörde hus som låg längs öns östra kust.

Tegelstenar och takpannor låg spridda överallt, tak av korrugerad plåt var söndervridna och husspillror, taggtråd, splittrat glas, järnstavar och cementklumpar låg om varandra. De hus som inte totaltförstördes hade stora skador på grunden eller hela rum bortspolade.

I ett försök att hjälpa de som blivit hemlösa på grund av Tsunamin, delade Läkare Utan Gränser ut 180 tält, plastdunkar, filtar och hygienartiklar. Familjerna hade bott tätt tillsammans i skolor och kyrkor, men genom att få ett eget tält fick de tillbaks lite frihet att röra sig och ett temporärt eget boende. Den senaste tiden har Läkare Utan Gränser genomfört ett dussintal intervjuer med hemlösa familjer i Koddaikallar för att få information om hur organisationen på bästa sätt kan hjälpa den utsatta befolkningen i regionen. Genom att kunna erbjuda familjer hjälp att återuppbygga upp sina liv, hoppas Läkare Utan Gränser att ge dem möjligheten att ta kontroll över sina liv.