”Denna kris har framför allt uppstått genom vårdbristen”

För att åtgärda undernäringskatastrofen i Niger och angripa undernäringens grundanledningar, har Läkare Utan Gränser beslutat att underbygga hela den loka hälsostrukturen. Detta skall göras utöver konsultationer vid näringscentren och öppenvården. Här förklarar Mego Terzian, läkare och projektledare i Maradi, bakgrunden till detta projekt.

För att åtgärda undernäringskatastrofen i Niger och angripa undernäringens grundanledningar, har Läkare Utan Gränser beslutat att underbygga hela den loka hälsostrukturen. Detta skall göras utöver konsultationer vid näringscentren och öppenvården. Här förklarar Mego Terzian, en av Läkare Utan Gränsers doktorer och projektledare i Maradi, bakgrunden till detta projekt.

Läkare Utan Gränser ämnar delvis angripa Nigers näringskris genom att stärka den lokala hälsostrukturen. Varför?

Niger har idag ingen fri hälsovård. Det ”kostnads återvinningssystem” som tillämpas utesluter många barn från vård. Detta utgör grunden till dagens kris, därför har Läkare Utan Gränser beslutat att erbjuda fri hälsovård åt alla barn under fem år i områden där vi verkar. Vi har redan börjat erbjuda fri medicin, sedan tre veckor, och betalar ett bidrag till anställda i sju offentliga hälsocenter belägna i dessa områden. Dessutom kommer vi genom intagen på närings-klinikerna i kontakt med många barn som inte är undernärda men dock är i omedelbart behov av sjukhusvård. För att tillgodose strömmen av patienter till det enda överfyllda sjukhuset i området öppnade vi två nya barncenter i Maradi. Härifrån överförs kritiska fall till sjukhus.

På bara 10 dagar togs 58 barn in på vårt center i Dan Issa och på en vecka tog vi in 22 barn på centret i Aguié. Dessa barn lider i första hand av allvarlig malaria, akuta luftvägsinfektioner eller akut diarré. Malariafallen har abrupt ökat nu när regnperioden just anlänt.

Varför tror ni att bristen på tillgång till vård delvis bär ansvaret för den nuvarande näringskrisen?

De flesta familjer på landsbygden har inte råd att bege sig till en vårdcentral när deras barn är sjuka. När de har malaria eller diarré stannar de vanligtvis hemma och familjerna använder sig i första hand av traditionell läkekonst. När sedan, två eller tre veckor senare, barnen kommer till våra näringskliniker, har de hunnit bli allvarligt undernärda som ett resultat av sjukdomen. Om barnen tidigare kom under behandling skulle många fall av allvarlig näringsbrist kunna undvikas.

Har vårdcentralerna möjlighet att upptäcka och behandla undernäring?

Nigerisk vårdpersonal är utbildad för att upptäcka undernäring. Den metod de använder är mer fokuserad på att upptäcka lindrig undernäring och skiljer sig från våra metoder men den är effektiv. Enligt hälso-ministeriets statistik är antalet fall med lindrig undernäring ganska hög i området. De har emellertid ännu inte resurser att behandla undernäring. Det finns näringsriktig mat i Niger; något som liknar den ”Plumpy nut” som vi använder men som vårdcentralerna inte alltid har tillgång till. Ministeriet bestämde nyligen att denna produkt snart ska finnas på alla vårdcentraler. Team, bestående av representanter från ministeriet och från Unicef har bildats och de har besökt vår verksamhet. Detta är viktigt eftersom de då kan se att allvarligt undernärda patienter kan bli behandlade med denna näringsriktiga mat, på ett relativt enkelt sätt och de behöver inte läggas in på sjukhus.

Krisen är ju långt ifrån över och undernäring är ett kroniskt problem i detta område. Är det möjligt att dra några lärdomar från dessa erfarenheter för framtiden?

Lokala hälsomyndigheter har besökt våra projekt och förstår att det inte är svårt att behandla allvarlig undernäring polikliniskt. De måste snabbt införliva näringsriktig mat och medicin i sitt hälsoprogram. Det är dessutom uppenbarligen viktigt att utveckla strategier för säker mathantering. Systemet måste också kunna fungera i en akut situation då en matkris uppstår. Systemet har inte fungerat på någon nivå här. Vi har inte sett vare sig utveckling eller förmåga att möta krisen. Vad vi har sett är att försäljning av mat till subventionerade priser inte har fungerat. Det var inte det lämpliga sättet att bemöta krisen. I en krissituation måste man dela ut stora mängder mat gratis och se till att hälsovården är gratis. Slutligen, vi kan fortsätta att behandla allvarlig undernäring år efter år men om vi verkligen vill ta itu med undernäringen så måste vi angripa källan. Vi måste behandla personer med måttlig undernäring innan den blir allvarlig och vi måste se till att personer som är sjuka blir behandlade eftersom sjukdomar som malaria och diarré ofta är anledningen till undernäring.