Dagbok Del II: Att väva spindelnätet

Dagbok: Sjuksköterskan Jessica Nestrells ska samordna vaccinationen av
100 000 barn i den Demokratiska Republiken Kongo (DRC). Med hjälp av motorcyklar och piroger (uthuggna kanoter) har Jessica och hennes team besökt byarna längs flodbankarna för att se hur stor arbetsinsats som krävs. Följ hennes dagbok - del II.

DEL II Vi har äntligen kommit tillbaka till Läkare Utan Gränsers huvudbas i Mbandaka i Demokratiska Republiken Kongo (DRC) för att utarbeta informationsträffarna för de 147 vaccinationsteamen och planera vilken medicinsk utrustning vi behöver för denna vaccinationsinsats.

Vi påbörjade vår återresa från Basankusu när solen gick upp klockan halv sex i går morse, och hoppades att vi skulle hinna hit före solnedgången. Så blev det tyvärr inte. Vi kom inte fram till hamnen i Mbandaka förrän efter mörkrets inbrott. Då hade vi färdats en hel dag under den obarmhärtiga solen längs Ikilemba, en biflod till den större Kongo-floden.

Vi gick upp så tidigt att vi inte ens hann äta frukost före avfärden. I stället hade jag köpt ett dussin bananer och tänkt att jag skulle handla bröd på marknaden innan vi for iväg. Men vi hann aldrig köpa något bröd och jag glömde kvar alla bananerna på köksbordet. Där gick min plan i stöpet. Efter att ha rotat igenom min väska på jakt efter något ätbart (13 timmar är en mycket lång tid utan mat) hittade jag några tuggummin. Vi åt var sitt tuggummi till frukost, och sparade resten till lunch och middag.

Som tur var stannade vi på eftermiddagen till i tio minuter vid en gammal katolsk missionsstation mitt ute i djungeln. Den lilla missionsstationen bestod i stort sett bara av en liten by med en stor kyrka i mitten. Men den innebar ett mycket viktigt tillfälle att gå på toaletten som inte fick missas, eftersom vi bara kunde göra ett enda stopp under hela dagen. Till en början trodde jag att man kunde stanna till var som helst - det här är ju faktiskt en djungel. Men det går inte, eftersom regnskogen är så tät att det inte går att ta sig in i den. Därför måste varje stopp vara välplanerat. Nåväl. Vi lyckades köpa bananer och bröd på missionsstationen och fick äntligen något i magen.

Några av passagerarna på pirogen förde med sig djur till Mbandaka. När vi klev ombord fanns där fem kycklingar och en gris som låg mitt i solgasset. Jag täckte över grisen med ett plastskynke som skydd. Tyvärr föll en av kycklingarna överbord. Kycklingen fanns i en låda på den andra pirogen och lyckades på något sätt ta sig upp på stocken som håller ihop de båda pirogerna. När vi försökte fånga kycklingen föll den ner i vattnet. Jag trodde absolut att pirogen skulle vända, eftersom kycklingens fötter var hopbundna. Jag höll nästan på att hoppa i själv för att rädda kycklingen. Men med tanke på krokodilerna beslöt jag mig till slut för att avstå. Vi ropade åt människorna i byn som vi passerade att det låg en kyckling i vattnet, så jag antar att den hamnade på någons middagsbord den kvällen.

De sista dagarna i Basankusu var fyllda av arbete då vi försökte slutföra planeringen och strukturera alla de data vi samlat in ute på fältet. Vi har gått igenom alla olika byar i området. Det finns hundratals byar. Vissa byar är så svårtillgängliga att det är knepigt att ta reda på ifall de fortfarande är befolkade eller om invånarna har flyttat därifrån. Många människor bor intill de små floderna i djungeln, och dessa byar kan bara nås genom att man paddlar dit i traktens små piroger - ibland kan det ta flera dagar.

Varje vaccinationsteam kommer att bestå av upp till fem personer. Vi har gjort upp listor över hur många team som behövs och vi försöker fortfarande bestämma var vi ska inrätta lagringsplatser för vaccinet och var förberedelseplatserna ska ligga. Det kommer att gå åt 100 000 vaccinations-ampuller i denna insats och vi måste till varje pris se till hålla ampullerna i gott skick. Därför måste vi skapa en så kallad kylkedja, så att vaccinationerna alltid förvaras i låg temperatur innan det är dags att använda dem. Om kylkedjan brister, är vaccinationerna värdelösa. Förberedelseplatsen är själva hjärtat i kylkedjan (vaccinet måste alltid förvaras mellan 2° och 8°C) och används som utgångspunkt för leveranser till alla lagringsplatser.

Det är på förberedelseplatsen som vi ska placera de generatorer som krävs för att driva kylskåpen. Denna plats ska ungefär fungera som spindeln i nätet. På lagringsplatserna ska vi förvara vaccinet i stora kylboxar, och åka fram och tillbaka mellan dem och förberedelseplatsen för att hämta kalla ispaket. Allting måste planeras in i minsta detalj. Eller åtminstone så detaljerat som omständigheterna i Basankusu tillåter.

När vaccinationskampanjen startar måste vi dela upp området i tre olika pooler. Pool ett är Waka, som ligger sydost om Basankusu. Pool två är Bokakata i söder, och pool tre är Djombo som ligger i nordost. Waka blir enklast och därför har vi bestämt oss för att börja där. Den tredje och sista poolen, Djombo, kommer att bli knepigast eftersom vi måste transportera allting längs floden och ordna allting utifrån en enda förberedelseplats.

För att ytterligare krångla till saker och ting, bor två tredjedelar av invånarna i Djombo ute i bushen och kan bara nås till fots eller med pirog. Den tredjedel av befolkningen som kan nås med motorcykel verkar bli ett enklare projekt, även om vi fått rapporter om att vissa vägsträckor är i uruselt skick. Det kommer att bli oerhört svårt att ta sig fram med de tunga kylboxarna baktill på motorcyklarna.

Dessutom har vi inte haft möjlighet att besöka området i förväg. Detta är inte idealiskt. Men med hjälp av en del av traktens invånare, har vi lyckats komplettera den mycket felaktiga kartan. Idag är det söndag, vilodagen. Men eftersom vi inte fick särskilt mycket gjort igår har vi bestämt oss för att arbeta i dag. Det finns massor av sidor med information om alla hälsoposter och byar. Alltihop måste sammanställas till den rapport som ska lämnas in i Kinshasa i slutet av veckan.