Vad är det att vara humanitär?

"Att vara humanitär handlar inte om att påtvinga någon ett politiskt eller kulturellt system, vare sig det är bra eller dåligt. Och det handlar inte om att vinna krig eller ens om att skapa fred. Att vara humanitär är en människans instinktiva och praktiska gensvar på en annan människas lidande. Det är en opolitisk handling och per definition en civil handling." Läs tacktalet vid mottagandet av kung Husseins pris för humanitärt ledarskap.

"Att vara humanitär handlar inte om att vinna folkets hjärtan och hjärnor. Det handlar inte om att påtvinga någon ett politiskt eller kulturellt system, vare sig det är bra eller dåligt. Och det handlar inte om att vinna krig eller ens om att skapa fred. Att vara humanitär är en människans instinktiva och praktiska gensvar på en annan människas lidande. Det är en opolitisk handling och per definition en civil handling."

Tacktal vid mottagandet av kung Husseins pris för humanitärt ledarskap framfört i Amman av Dr Rowan Gillies, ordförande för Läkare Utan Gränsers internationella råd.

Det är med djup tacksamhet som Läkare Utan Gränser tar emot kung Husseins pris för humanitärt ledarskap. Priset är en stor ära för vår organisation, men framför allt är det en viktig uppmuntran till våra tusentals volontärer och inhemska medarbetare som verkar runt om i världen. I dessa tider då det åter utbrutit stridigheter på Elfenbenskusten, då det finns enorma hjälpbehov i Darfur-regionen i Sudan och på många andra mindre omtalade platser som exempelvis norra Uganda eller Tjetjenien, hjälper detta erkännande från det civila samhället oss att inse att man stöder vårt arbete och att det inte glöms bort.

Men jag är bekymrad: Medan jag håller detta tal pågår en massiv militär insats i Fallujah. I vår egenskap av medicinsk humanitär organisation är vi djupt oroade för hur det kommer att gå med stadens vanliga invånare. I min egenskap av läkare är jag ytterst bekymrad över rapporterna om att sjukhus ockuperas och att andra sjukvårdsfaciliteter förstörs. Sjukhus måste vara neutrala och trygga fristäder dit civilbefolkningen kan fly från kriget och få medicinsk behandling. Och i dagsläget råder det inget tvivel om att civilbefolkningen i Fallujah lider.

Jag uppmanar alla stridande parter att ta sitt ansvar och göra allt som står i deras makt för att undvika att civila dödas, att låta dem få hjälp och att garantera fri lejd för medicinsk personal och utrustning. Tyvärr är det inget nytt fenomen att civila blir indragna i krig och utsätts för direkta attacker. Men idag ser vi även en farlig trend i att man siktar in sig på de som försöker hjälpa civilbefolkningen i dess svåraste stund.

Morden på våra fem kollegor i Afghanistan gav en chockerande vittnesbörd om denna utveckling. Till följd av både denna brutala och förhärdade attack samt fortlöpande hot, tvingades vi fatta det svåra beslutet att dra tillbaka våra team från Afghanistan efter 24 års närvaro. På senare tid har de extrema faror som hotar utländska och irakiska hjälparbetare, tvingat oss att med djup sorg och beklagande lämna även detta land.

Dessa attacker mot humanitära organisationer är inte en enskild företeelse. De kan ses gentemot bakgrunden att västerländska regeringar nu i allt högre grad försöker ta över den humanitära gärningen genom att lägga fram krigstaktiker och politiska strategier som humanitära insatser. Vi ställs inför ultimatumet "antingen är ni med oss eller också är ni emot oss", vi varnas för kulturkrockar och man förnekar den allmängiltiga naturen hos både humanitär hjälp och medicinsk etik.

I egenskap av hjälparbetare är vi givetvis inte blinda för det sammanhang i vilket vi arbetar. Men att vara humanitär handlar INTE om att vinna folkets hjärtan och hjärnor. Det handlar INTE om att påtvinga någon ett politiskt eller kulturellt system, vare sig det är bra eller dåligt. Och det handlar INTE om att vinna krig eller ens om att skapa fred. Att vara humanitär ÄR en människans instinktiva och praktiska gensvar på en annan människas lidande. Det är en opolitisk handling och per definition en civil handling.

Hoten mot detta ideal ställer oss och alla humanitära organisationer inför ett obönhörligt val. Om vi inte med kraft tar avstånd både från denna manipulation och dessa attacker, har vi inget annat alternativ än att välja den ena eller den andra sidan. Och då accepterar vi både att utnyttjas och att behandlas som en fiende. För Läkare Utan Gränser är det självklart att vi inte kan acceptera dessa hot mot vårt oberoende.

Det är nämligen just vårt oberoende som gör det möjligt för oss att göra opartiska bedömningar om vilka som är mest utsatta i länder som exempelvis Sudan eller Elfenbenskusten, och alla andra platser som inte nämns i nyhetsrubrikerna. Till sist vill jag tacka kung Husseins stiftelse för deras stöd och erkännande av vårt arbete. Tack än en gång.