En andra chans att leva

I det sydostasiatiska land som drabbats hårdast av aids bekämpar Läkare Utan Gränser sjukdomen med hiv/aids-behandling. Den här pojken är en av de som får hjälp. Han bor på ett barnhem för hiv-smittade barn i Phnom Penh och får mediciner och hiv/aids behandling genom Läkare Utan Gränser.

I det sydostasiatiska land som drabbats hårdast av aids bekämpar Läkare Utan Gränser sjukdomen med hiv/aids-behandling. Men i Kambodja, som i så många andra länder, finns fortfarande många hinder innan behandlingen blir tillgänglig för alla.

Vi kör genom en liten by i Sotnikum-distriktet i Kambodja och letar efter en khruu khmer – en traditionell kambodjansk helare – och det sista vi väntar oss är att faktiskt hitta honom. När byborna ser oss sitta iförda våra tröjor från Läkare Utan Gränser i bilen som är tydligt märkt med organisationens namn, vill de inte ens erkänna att de vet vad en khruu khmer är, än mindre visa oss vägen till honom. Det är alltså med stor spänning som vi till slut går in på en liten gård som är omgiven av hyddor och skjul med vasstak och träffar byns khruu khmer. Den glasögonprydde medelålders helaren hälsar artigt på oss och vi börjar småprata om hans praktik.

Men samtalet tar en allvarligare vändning när helaren bekänner att han har en “misstänkt hiv-positiv patient” i sin vård. Vi hittar hans patient i ett hus med vasstak som är byggt på höga träpålar. Tjugoåriga Sokhun ligger på golvet intill khruu khmerens altare. Hon är mycket mager, ser svag ut och tycks knappt märka att vi är där. Båda hennes föräldrar finns vid hennes sida och tvingas se hur dotterns hälsa blir allt sämre.

- Det här är mer än bara ett misstänkt sjukdomsfall, säger Eric Legendre så snart han ser flickans tillstånd. Han är Läkare Utan Gränsers projektkoordinator i Sotnikum.

Flickan tycks ha långt framskriden aids, och vätskorna i de droppåsar som är upphängda runt henne gör inte mycket för att förbättra hennes tillstånd. Sokhuns mamma berättar för oss att flickan vårdats av khruu khmeren i en och en halv månad. Helaren behandlar henne med något som han kallar för en “blandning av moderna och traditionella mediciner”: en multivitaminlösning och extrakt från växter som används i traditionell kambodjansk läkekonst.

- Om vi inte får flickan till sjukhuset, kommer hon utan tvekan att dö. Om hon åker dit har hon en chans, säger Eric.

Både Sokhun och hennes föräldrar vill att hon ska åka till sjukhuset. En nationellt anställd läkare från Läkare Utan Gränser, Char Bun Paul, övertalar khruu khmeren att låta flickan åka. Vi anropar en ambulans via radion. Inom loppet av en timme har Sokhun skrivits in på distriktssjukhuset i Sotnikum. Men Sokhun har förlorat värdefull tid medan hon vårdades av khruu khmeren. Nu är hon gravt undernärd och har anemi och tuberkulos.

 - Det är tyvärr ett vanligt problem att patienterna inte kommer till sjukhuset förrän i ett mycket sent skede. Om den här flickan hade kommit till oss genast, skulle prognosen ha varit mycket bättre, säger doktor Esayas Abay från Läkare Utan Gränser som arbetar vid distriktssjukhuset i Sotnikum.

Sokhun dör fyra dagar senare, omkring tio dagar innan hon skulle ha påbörjat den enda effektiva behandling som finns när det gäller att bekämpa aids.

Ett piller två gånger om dagen

I behandling av hiv/aids använder man så kallade antiretrovirala läkemedel (ARV). De förlänger både livet för människor som lever med aids och ger dem chansen att komma på fötter igen, arbeta, försörja sina familjer och ta hand om sina barn. Det är en enkel behandling - ett piller två gånger om dagen - men patienterna måste fortsätta med behandlingen i resten av livet. I annat fall dör de.

Genom sina ARV-projekt har Läkare Utan Gränser redan bevisat att dessa läkemedel kan införas framgångsrikt i resurssvaga miljöer som t ex kåkstaden Khayelitsha nära Kapstaden i Sydafrika. Och Kambodja är i ytterligt behov av en effektiv aids-behandling: 2,6 procent av landets vuxna befolkning är hiv-positiv, vilket ger landet den högsta förekomsten av humant immunbristvirus i Sydostasien.

Läkemedel och rådgivning

Landets nordvästra provins Siem Reap är kanske mest känd för Angkor Wat, Kambodjas främsta turistattraktion. Men det finns även en mörkare sida av Siem Reap: förekomsten av hiv/aids i provinsen är 6,6 procent, vilket är den högsta siffran i Kambodja.  Det är av denna anledning som Läkare Utan Gränser tillhandahåller ARV-behandling på kliniker för kroniska sjukdomar (CDC) i två av provinsens sjukhus: Siem Reap-provinsens remissjukhus och Sotnikums distriktssjukhus.

Det främsta syftet med CDC-kliniker är att förbättra hälsan och välbefinnandet för människor som lever med kroniska sjukdomar som t ex hiv/aids. På CDC-klinikerna får aids-patienterna ARV-läkemedel och rådgivning som säkerställer att de följer sin behandlingsplan. Sedan CDC-kliniken i Siem Reap började tillhandahålla ARV-behandling i oktober 2002, har 478 patienter påbörjat denna behandling. Denna siffra förväntas ha stigit till cirka 700 i slutet av 2004.

-Trots att vi behandlar allt fler människor, är våra resurser begränsade. Vi kan inte tillhandahålla ARV till alla kambodjaner som behöver behandlingen. Våra CDC-kliniker är modeller, om än i stor skala, av ett system som vi hoppas att hälsovårdsdepartementet kommer att implementera i framtiden”, säger dr Deres H. Brook, Läkare Utan Gränsers projektkoordinator i Siem Reap.

Innan hiv-positiva personer kan påbörja sin behandling, måste de delta i förberedande rådgivning. Under dessa sessioner avgör rådgivaren från Läkare Utan Gränser huruvida patienten förstår att han eller hon måste följa behandlingsplanen till punkt och pricka samt är villig att göra detta i resten av sitt liv. Och den förberedande rådgivningen verkar definitivt fungera.

- Nu följer 95 procent av våra patienter sina behandlingsplaner. De vet att de kan överleva om de verkligen vill göra det, säger Läkare Utan Gränsers rådgivare Loy Diep.

Smittad och stigmatiserad

I skuggan under ett träd utanför Siem Reap-sjukhuset sitter 26-åriga Sengtouch. Hon är hiv-positiv och erhåller ARV-behandling. Hon berättar för oss att hennes make redan dött i aids. Sengtouch bor i en by ungefär 25 kilometrar utanför staden Siem Reap. Hon har kommit hit idag för att hämta sina läkemedel. Men det är svårt för henne att återvända hem. Hon är inte bara infekterad med tuberkulos, en opportunistisk infektion som ofta får fäste när aids har försvagat immunsystemet. Hon är även stigmatiserad av folket i sin hemby.

- De förstår inte vad hiv är, säger hon. De tror att sjukdomen kan spridas med mygg, och de är rädda.

Falska läkemedel, helare och fattigdom

Det är den problematiska okunnigheten som är huvudorsaken till denna stigmatisering. I det lantliga Kambodja är det inte många som förstår vad aids är eller vet hur sjukdomen kan behandlas. På landsbygdens marknadsplatser säljer gatuförsäljarna läkemedel – ofta falska läkemedel – som om det handlat om karameller i en godisbutik. Det är givetvis omöjligt att veta säkert vad det är man köper på sådana platser. Sjukvården är en av de största orsakerna till att människor blir utblottade i dagens Kambodja. Det är inte ovanligt att man vänder sig till dyra privatkliniker eller till en khruu khmer, som utan vidare låter sina patienter spendera alla sina besparingar i sina desperata försök att överleva. Och helarens affärsintressen kan, som i fallet med flickan Sokhun, få ödesdigra konsekvenser.

En enorm affisch utanför Siem Reap-sjukhuset tillkännager att kliniken tillhandahåller ARV-behandling. Affischen är inte bara till för att uppmuntra hiv/aids-smittade att söka gratis och effektiv behandling, utan ska även bidra till att lyfta den okunnighetens slöja som omger aids i Kambodja.

I Siem Reap fokuserar Läkare Utan Gränser främst på de kliniska aspekterna av hiv/aids-vården, men hela konceptet med CDC-kliniker är även inriktat på att motverka stigmatiseringen.

- Vi behandlar inte bara aids-patienter här på kliniken. Personer med diabetes, hypertoni och andra kroniska sjukdomar kommer också hit, säger Brook.

- Tanken är att behandla hiv/aids som vilken annan kronisk sjukdom som helst. Vi skiljer inte på denna sjukdom och andra kroniska sjukdomar. På detta vis förmedlar vi även till samhället att personer som lever med aids inte ska bli stigmatiserade och utstötta. De bör få chansen att fortsätta vara delaktiga i sitt samhälle. Och med ökad tillgång till ARV-läkemedel, kan allt fler människor som lever med aids få denna chans.

"Jag vill arbeta!"

Koeut Chrels militära karriär tog tvärt slut när han trampade på en landmina och förlorade sitt vänstra ben. En kort tid efter denna händelse dog hans fru. Koeut Chrel var pank. Han hade inget annat val än att börja tigga. Han visste inte att han var hiv-positiv när han träffade Nou Sreymeth och gifte sig med henne, men sanningen började uppenbaras när hans hälsa blev allt sämre.

Den 38-årige mannen hiv-testades av den icke-statliga organisationen Caritas, en av Läkare Utan Gränsers samarbetsorganisationer i Kambodja, som remitterade honom till Läkare Utan Gränsers klinik för kroniska sjukdomar. Tack vare att Koeut Chrel noggrant följt sin ARV-behandling, behöver han inte längre tigga allmosor från förbipasserande.

När vi träffar honom vid floden Tonle Sap nära Siem Reaps marknadsplats, säljer Koeut Chrel och hans fru böcker och vykort från de två vagnar som utgör deras butik. En skylt som är fasttejpad på den ena vagnen lyder: “Jag tigger inte. Jag vill arbeta!” Och denna enbente, hiv-positive före detta soldat och före detta tiggare arbetar.

- En vanlig dag säljer jag ungefär fem böcker. Om det är en bra dag kan jag kanske sälja tio böcker, säger Koeut Chrel. Trots att hans fru är hiv-positiv och ännu inte har påbörjat någon behandling, har Koeut Chrel ändå skäl att le. Två av hans tre barn har testats och befunnits vara hiv-negativa. Det yngsta barnet har inte hiv-testats ännu. Och Koeut Chrels eget tillstånd har förbättrats enormt under de sex månader som han erhållit ARV-behandling.

- Jag kommer att sälja böcker i framtiden också, säger Koeut Chrel. Och när man ser honom spänna på sig sin benprotes och börja skjuta kärran hemåt, är det inte svårt att tro honom.

Text: Lars Schwed Nygård[ 

Fakta

I Kambodja bor nästan 13 miljoner människor. Av dem räknar Läkare Utan Gränser med att 157 000 är smittade av hiv och man arbetar både med prevention och behandling.