Ingusjien: Läger töms innan presidentvalet

Det senaste året har ryska myndigheter försökt tvinga tillbaka allt fler flyktingar till Tjetjenien. I vissa fall handgripligen, genom att gas och el har stängts av i flyktinglägren.

Det senaste året har ryska myndigheter försökt tvinga tillbaka allt fler flyktingar till Tjetjenien. I vissa fall handgripligen, genom att gas och el har stängts av i flyktinglägren. De som vägrat återvända har fördrivits. Målet är att stänga lägren innan presidentvalet den 14 mars.

– Antalet flyktingar har minskat men behoven kvarstår. Det här är den femte vintern som kriget pågår. Vintern i Ingusjien liknar den svenska. Luftvägsinfektioner och lunginflammation är typiska sjukdomar, liksom psykiska problem, berättar Mathias Granqvist som ansvarar för Läkare Utan Gränsers verksamhet i Ryssland. Han har nyligen besökt Ingusjien dit hundratusentals internflyktingar från Tjetjenien har tagit sin tillflykt. Våldet i Ingusjien har ökat markant de senaste månaderna. Människor har dödats, rån, skottlossning i städerna och flyktinglägren tillhör incidenterna.

– Ingen vet vem som ligger bakom men det kan vara ett sätt att få folk att åka hem. Här finns många olika grupperingar som har både kriminella och politiska intressen.

Startpaket för återvändare

Myndigheterna använder både piska och morot för att få folk att flytta tillbaka. Bland annat finns det ett kompensationsprogram för den som fått sitt hus förstört. Men beviskraven är hårda och kommittén som granskar ansökningarna är korrupt. Ofta måste flyktingarna betala hälften av de 75 000 kronor de har rätt till, bara för att få tillståndet.

– Återvändare får ett startpaket som ska hjälpa dem komma på fötter i hemlandet. I det ingår tio månaders matransoner. Myndigheterna ordnar även med transport hem. Det innebär att du får ett datum när en lastbil kommer och hämtar dig. Två tredjedelar av flyktingarna har redan återvänt. Varje månad åker tusentals människor tillbaka hem till Tjetjenien. När det är tillräckligt få kvar i lägren stängs dessa. Samtidigt säger myndigheterna att alla ska erbjudas ett alternativt boende i Ingusjien om de inte vill återvända.

– Vi räknar med att återflytten kommer att accelerera i vår. För de allra flesta handlar det inte om att flytta hem utan till de temporära flyktingförläggningar som upprättats i skolor och fabrikslokaler. Men det finns även människor som envist håller sig kvar i Ingusjien. Antingen pågår det fortfarande strider i deras hemtrakter, som i bergsområdena i söder, eller så har de inte råd att återvända. Den som återvänder till Tjetjenien löper dessutom stor risk att dras in i kriget.

– Familjer med söner i åldrarna 15-40 ligger särskilt illa till. De är stridsdugliga och ses som potentiella rebeller. Många unga män är förbittrade och har dåliga framtidsutsikter eftersom de inte gått i skolan på flera år. De är lätta att värva och manipulera för alla grupper.

Projektledning på distans

Läkare Utan Gränsers projekt i Ingusjien drivs på distans, på säkert avstånd från Tjetjenien. På plats finns en lokalt anställd projektledare och en medicinsk koordinator som rapporterar tillbaka till huvudkontoret i Moskva Systemet är tidsödande och inte alltid effektivt, men det handlar om att minimera riskerna. De flesta av organisationens lokalanställda är tjetjener och själva flyktingar. De förestår organisationens mobila team som varje vecka besöker ett tjugotal orter i Ingusjien efter ett fastlagt schema. Några bussar har inretts till mottagning för allmän hälsovård, gynekologi och barnsjukdomar. På de platser där det finns en klinik lånar teamet ett rum.

– Det är flest kvinnor som söker sjukvård. Det beror bland annat på att de är i majoritet i lägren, och att de är hemma när våra mobila team kommer på besök. Människorna här är muslimer och ganska konservativa och vi har endast en manlig läkare. För att slippa köa tillsammans med kvinnorna söker männen vård först när de mår riktigt dåligt. Ingen nekas vård. Omkring tio procent av patienterna tillhör den ingusjiska civilbefolkningen.

– Vi skulle vilja göra mer men säkerhetsproblem och kidnappningen av Arjan Erkel hindrar oss. Det finns dessutom förstås mycket att göra även i övriga Ryssland, alkoholismen är utbredd och gamla människor får inte den vård de behöver. Men innan vi gör något åt situationen i Tjetjenien är det svårt att motivera. I Tjetjenien har de humanitära hjälpbehoven andra dimensioner.

Läkare Utan Gränsers medarbetare som sedan den 12 augusti 2002 hålls fången av okända gärningsmän.