Humanitära kriser ignoreras medvetet

Det finns numera en bred samsyn om att vissa humanitära katastrofer får mindre uppmärksamhet och mindre humanitärt bistånd än politiskt intressanta kriser. Media, biståndsgivare och humanitära hjälporganisationer diskuterar problemet med att vissa kriser är ”ignorerade” och ”bortglömda”. Ändå kvarstår problemet.

Det visar Läkare Utan Gränsers studie ”Ignorerade kriser 2003-2004” som främst fokuserar på Sudan, Burundi och Tjetjenien. För ett drygt år sedan stod utrikesdepartementet värd för konferensen ”Good Humanitarian Donorship”. Deltagare från 15 ledande givarländer enades om stöd för bättre samordning, tydligare behovsbaserade humanitära program samt att säkerställa finansiering utifrån strikt humanitära behov utan hänsyn till nationella egenintressen.

Kort före konferensen presenterade Läkare Utan Gränser, med stöd av Räddningsverket, en studie om ”Ignorerade kriser”, med kritik av att det humanitära biståndet inte alltid styrs av det faktiska hjälpbehovet utan även av stormakters ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen och medias rapportering, den så kallade ”CNN-effekten”. Studien visade bland annat att Irak fick mer bistånd än Demokratiska Republiken Kongo, såväl internationellt som av Sverige, trots att Kongos akuta hjälpbehov var väsentligt större.

Under 2003 uppgick FN:s och hjälporganisationernas samlade humanitära appell till världens biståndsgivare till 233 miljoner dollar för Kongo och 2 223 miljoner dollar för Irak. Att FN efterfrågade tio gånger mer pengar till Irak än till Kongo var mycket tveksamt ur humanitär synpunkt. Att Irak sedan fick 91 procent av sitt enorma belopp medan Kongo endast fick 47 procent av sitt väsentligt lägre belopp illustrerar med all tydlighet problemet med ”ignorerade kriser”.

Idag kan vi konstatera att det finns en självkritik inom biståndsvärlden och många organisationer rannsakar sin egen delaktighet i fenomenet ignorerade kriser. Inte bara FN:s generalsekreterare Kofi Annan utan också Amnesty, Oxfam och det schweiziska biståndsorganet SHAU har tagit fram listor över kriser som ignoreras. Röda Korset ägnar sin årsrapport över världens katastrofer åt problemet med att biståndet politiseras och därmed inte fördelas strikt efter behov.

Trots larm efter larm, fortsätter vissa kriser att ignoreras, tills katastrofen är ett faktum. Läkare Utan Gränsers nya studie handlar bland annat om den nu så medieaktuella Darfur-regionen i Sudan. Kriget bröt ut redan i februari 2003. Medan media, politiker och biståndsgivare var upptagna på annat håll, dog tiotusentals i striderna och närmare en miljon människor flydde sina hem. Hundratusentals kan komma att dö inom de närmsta månaderna, offer för såväl svält som etnisk rensning.

Under det första halvåret 2003 publicerade de svenska medier som omfattas av artikelarkivet Affärsdata, 189 artiklar om Sudan. Ingen av dessa nämnde Darfur. Andra halvåret 2003 publicerades 239 artiklar, varav 11 nämnde Darfur. Under de sex första månaderna 2004 ökade antalet artiklar till 313, varav hela 124 omnämnde Darfur.

Nu uppmärksammas alltså Darfur. Men varför tog det nästan ett och ett halvt år? Hur många liv hade räddats om medierna och biståndsgivarna hade uppmärksammat Darfur tidigare? Också FN har på senare tid uppmärksammat katastrofen i Sudan, som har den största enskilda samlade hjälpappellen för 2004: 764 miljoner dollar. Fram till och med juli 2004 har inte ens en fjärdedel av summan betalats eller utlovats av andra stater och givarorganisationer. Det fattas alltså 74 procent för att uppnå den nivå som bedöms som nödvändig av FN och de humanitära biståndsorganisationerna. Det svenska biståndet till Sudan höjs i år till totalt cirka 166 miljoner kronor. Det betyder att Sverige har svarat upp mot hjälpbehoven bra i ett internationellt perspektiv, men också här med en viss fördröjning.

Läkare Utan Gränsers studie visar att det svenska biståndet ofta utmärkt sig positivt. När andra vänder bort blicken, har det svenska biståndet funnits där. Sverige har goda förutsättningar att ta ledningen för ett humanitärt bistånd till största möjliga nytta för de allra mest utsatta. Om också media tar sitt ansvar och breddar sin rapportering skulle problemet med ignorerade kriser kunna avhjälpas.

Att ignorera en kris som man känner till är en aktiv och medveten handling. Det gällde Darfur fram tills för några månader sedan och gäller idag många andra kriser. Däribland Tjetjenien, Kongo och nu senast Burundi där det krävdes en regelrätt massaker för att öppna omvärldens ögon.

PehrOlov Pehrson, Ordförande Läkare Utan Gränser Sverige Kjell Larsson, Chef Räddningsverkets operativa avdelning