Det man dör av är uttorkningen

Begärde hjälp av MSF

I Mocambique upptäcktes de första kolerafallen i huvudstaden Maputo och när de sedan ökade dramatiskt insåg de mocambikanska myndigheterna att man inte skulle klara av situationen själv och begärde hjälp av MSF. Höstens regnperiod hade medfört översvämningar med avloppssystem som brakat samman och spred orent vatten till befolkningen. Lena lämnade Sverige med bara några dagars varsel, när hon anlände till Maputo var två kolerasjukhus upprättade och strax efter hennes ankomst startades ytterligare ett. - Många var väldigt dåliga när de kom in. Svag puls, knappt mätbart blodtryck, helt enkelt utslagna. Speciellt barn drabbas hårt, om de inte kommer under vård och får vätska kan de dö på bara några timmar.

Benjamin, fyra år

Lena minns särskilt fyraårige Benjamin som kom till sjukhuset tillsammans med sin mamma. - Hans vener var så tunna och svåra att hitta, det gjorde ont när nålen stack fel och han ville hellre sitta på pottan hemma än på sjukhuset. Lena och hennes kollegor försökte en plats att sätta nålen, i huvudet, i halsen, men det var svårt, han blev allt mer apatisk och ett tag såg det ut som om han inte skulle klara sig. - Till slut lyckades vi få i honom lite vätska, han blev bättre och när jag på julaftons morgon gick till honom med lite karameller hade han remitterats till eftervård under natten. redan nästa dag var han hemma igen.

Ett kolerasjukhus i tält

En typisk kolerasjukhus består av tre enheter; en mottagning, en avdelning för intravenös vätsketillförsel (IV) och avdelningen där patienterna dricker själva. Alltihop tält. När patienterna kommer till sjukhuset tas de först till mottagningsenheten där en läkare bedömer patienternas tillstånd, tar reda på om de har haft kräkningar eller diarré, hur mycket, och liknande. Misstänker man att det är kolera så får patienterna ligga där i fyra timmar, den tid man behöver för att bedöma om det är kolera eller inte. En del fall är solklara och åker in till IV-avdelningen direkt. Anses de ha kolera i ett tidigt stadium tas de till enheten där de får dricka själva. Blir de sämre flyttas de därifrån till IV avdelningen. På det sjukhus där Lena jobbade fanns det plats för 36 IV-patienter. Dessutom 30 personer på den avdelning där de var som klarade av att dricka själva.

Vatten, socker och salt

Det man dricker kallas ORS, Oral Rehydration Solution, en vätska bestående av vatten med en viss mängd socker och salt. I genomsnitt får kolerapatienterna mellan 15 och 20 liter ORS. Men det kan bli betydligt mer än så. Den patient som behövde mest vätska på Lenas camp fick hela 52 liter vätska under fyra dygn.

- En och annan på sjukhuset fick återfall och kom tillbaka till IV-avdelningen. Andra kunde lämna den avdelningen och gå hem efter ett par dagar. Småbarn som skulle ammas togs till sjukhuset av släktingar och fick "desinficeras" innan de bars in till sina mammor, på grund av de stränga smittskyddsreglerna.

Överallt - doften av klor

En kolerasäng är en säng med ett stort hål mitt i och med en hink under. - Tvärtemot vad man skulle tro så luktar det inte särskilt illa på ett kolerasjukhus. Vätskan går så fort genom kroppen att den aldrig hinner börja lukta och kommer ut som någonting liknande "risvatten", en gråaktig vätska med små korn i. Däremot ligger det en klordoft från desinfektionsmedlet över hela sjukhuset. När jag numera går till ett badhus här hemma tänker jag genast på kolera. Under en intensiv månad hade Lena sin arbetsplats mitt i en kolera-epidemi, hur undvek hon själv att smittas?

- Genom att tvätta händerna och inte stoppa fingrarna i munnen. Hygien, hygien, hygien. Det är vad det handlar om. Vi gick i höga gummi-stövlar, bar särskilda kläder med ett gummiförkläde ytterst och varje gång vi gick in till någon av enheterna spolade vi av både händer och fötter utanför. Håller man bara på de hygienregler som gäller så klarar man sig.

Allting i ett MSF-sjukhus fungerar efter ett system som gäller i vilket land sjukhuset än befinner sig och vilka som än jobbar där. Människor dör i onödan. Kolera drabbar nästan bara människor i fattigdom där brist på rent vatten, trångboddhet och dåliga sanitära förhållanden gör att sjukdomen snabbt sprider sig. Koleran är dödlig om man inte kommer under behandling mycket snabbt. Men den är enkel och billig att behandla, i lindriga fall kostar det bara 220 kronor att ge ett 20-tal patienter 20 liter vätska (ORS) vardera att dricka, vilket ofta räcker för att rädda deras liv. Särskilt svåra fall kräver först intravenös behandling och därefter ORS.