Många människor har flytt sitt land och blivit infösta i flyktingläger.De har haft tur.

När Läkare Utan Gränser lyckades nå de internflyktingar som varit isolerade i flera år i Angola mötte man ett lidande som knappt går att beskriva med ord.

För Antonia har kriget tagit slut. Våra hjälparbetare hittade henne vandrande ensam i de enorma skogarna utanför Mavinga i Angola. De tog med henne till våra kliniker inne i byn. Hon är gravt undernärd, hennes kropp är så utmärglad att hon inte kan äta vanlig mat. I stället blir hon nu matad med högenergimjölk av sjuksköterskorna, lite i taget så att hon ska kunna behålla det hon sväljer. Antonia är tolv år men hon väger bara femton kilo. Hon är så traumatiserad av det hon har upplevt i kriget att hon nu bara får fram enstaka ord. Om hon överlever kommer det att ta mycket lång tid innan hon blir det hon aldrig har fått vara, ett barn med en framtid.

För dig som läser detta är det förmodligen ingen nyhet att många människor fortfarande lever liv som till största delen handlar om att överleva. Läkare Utan Gränser och andra humanitära organisationer försöker påkalla omvärldens uppmärksamhet på sådant som sker på platser dit få andra åker. Men det finns befolkningsgrupper som även vi har stora problem att nå. Människor som isolerats av krig och stridigheter, ofta i områden dit de hastigt tvingats fly eller drivits iväg till av någon stridande part. Ofta är de mest utsatta och skyddslösa de som är på flykt inom sitt eget land, så kallade internflyktingar. Till skillnad från de som har flytt över en nationell gräns har de ingen flyktingstatus, inget FN-organ som är till för att hjälpa dem och många har ingen eller mycket liten kontakt med världen utanför. De är ofta utlämnade till soldaters och krigsherrars godtycke, inte sällan till samma individer som drivit dem på flykt.

Idag lever miljontals människor i detta ingenmansland av yttersta skyddslöshet. På Läkare Utan Gränser vet vi efter år av arbete för att bistå internflyktingar hur utsatta och utlämnade de är. Därför försöker vi denna höst sprida kunskap om dessa 22 miljoner människor och det hopplösa, ändlösa helvete som i de allra flesta fall utgör deras vardag.

I detta temanummer kan du bland annat läsa om Domingos och Maria. Deras berättelser utspelas i skilda världsdelar, men deras öden är skrämmande lika. Det är för deras och för alla andra internflyktingars skull vi höjer vår röst i vår höstkampanj.

Muriel Cornelis, Generalsekreterare Läkare Utan Gränser Sverige