Det är som att vara på safari… nästan i alla fall

Bunjei, Angola Bunjei ligger två timmars färd (beroende på vägförhållandet, under regnperioden tar det betydligt längre tid) söderut från Kaala. Det är egentligen inte en stad utan snarare en samling hyddor som ligger mellan två militärläger. I hyddorna bor anhöriga till militärerna, regeringstrupperna. UNITA lägrena ligger ytterligare en timme härifrån. Dessa människor är så kallade IDPs(internally displaced persons) - internflyktingar. Det finns ingenting i området förutom minor.

Mitt i denna smet har Läkare Utan Gränser startat en "hälsocentral". Det mycket primitivt - tälthus, latriner, mat över öppen eld och så vidare - underbart och väldigt vackert, som att vara på safari… nästan i alla fall. Det finns ett litet sjukhus, en vårdcentral samt vaccination- och näringscenter.

Eftersom Bunjei ligger mitt emellan två kommuner vill ingen av dessa riktigt ta på sig ansvaret så det finns ingen matdistribution i området förutom den Läkare Utan Gränser gör var tionde dag. Jag var här för några veckor sedan för att hjälpa till med detta. Man ger fubamjöl och olja till alla barn under 130cm (för att täcka de under 10 år, de svagaste...) Det hela måste organiseras som en smärre rockkonsert med kravallstaket och vakter, sedan slussas de som boskap genom systemet. De måste passera under ett staket på 130cm. Man kontrollerar könet på barnen då killar får mat en dag och tjejer en annan dag. Är de för långa får de gå hem under skrik och liv. Sedan får de doppa handen i blå färg, passera förbi en sjuksköterska som plockar ut de sjukaste och skickar dem till sjukhuset (mest för behandling av skabb och ögoninflammation).Till sist får de sin mat och utanför står en person med räknare för att kolla hur många som fått mat den dagen. Vi har ett medeltal på ca 8000 på och det ökar hela tiden. Jag har både stått och doppat händer och räknat. Jag föredrar att räkna, där är folk glada och barnen ar så söta. Oftast är det barnen som får ansvar för oljeflaskan och ibland när de kommer tultande är flaskan lika stor som barnet självt. Mamman eller storasystern har mjölet på huvudet. Tur att de bär saker på huvudet annars skulle det vara omöjligt att räkna. Nu ska jag ersätta Sofie i tio dagar när hon är på semester. Jag hjälper även till på sjukhuset; ansvarar för vaccinering, omläggningar, sjukhusköket och medicin naturligtvis. Allt material måste ju delas ut portionsvis och räknas minutiöst annars försvinner det.

Vårt lilla område är avspärrat med halmmattor som stängsel och hyddorna ligger precis utanför. Det är ett himla liv hela tiden, det låter som om man är på stranden. Varje morgon klockan sex kommer militärerna springande och sjunger, så kallad morgongymnastik. Det vore intressant att veta vad de sjunger. Så fort man går utanför inhägnaden blir man formligen nersprungen av ungar som skriker "schindele" - viting typ. De har en kyrka ute i det fria med träbänkar i form av stammar som ligger i rader och en liten scen dar prästen står. Kyrkklockan är en metallgrej från en bil som prästen slår på med en pinne. Nu måste jag avsluta detta innan generatorn slås av och allt blir raderat.