Afghanistan efter den 11 september

Hur är situationen jämfört med hur det var under talibantiden?

– Merparten av människorna är tacksamma och glada över talibanernas fall. De som uppskattar det mest är kvinnorna, som återfått möjlighet att arbeta och gå i skolan. Man ser kvinnor gå ute i grupper eller med sina barn, vilket man inte gjorde tidigare. Synen på kvinnor är fortfarande oerhört långt ifrån den jämlikhet vi har i Sverige, men det har åtminstone blivit lite bättre.

Hur är hälsosituationen?

– Hälsomyndigheterna driver sjukhus, men tyvärr fungerar de inte så bra. Här i Herat stöder Läkare Utan Gränser barnavdelningen på sjukhuset för att åtminstone den ska fungera effektivt. På landsbygden är tillgången till basal sjukvård nästan obefintlig. De hälsokliniker som finns där är ofta obemannade.

Vilka projekt finns i Herat?

– Vi arbetar främst i flyktingläger. Hösten 2000 drabbades regionen av svår torka och många människor som lämnat sina hem kom till Herat. Läkare Utan Gränser startade då näringskliniker i lägren och dessa finns kvar än idag. Det har också öppnats hälsokliniker längs vägen från den iranska gränsen för att bistå alla afghaner som återvänder efter att ha flytt till Iran under bombningarna.

[img src="files/heratintervju_liten.jpg" border=0 align=Left]

Vad gör du i projektet?

– Jag arbetar ute på näringsklinikerna där jag bistår vår lokalanställda personal med råd och utbildning. Det uppstår dagligen situationer där man måste bedöma om ett barn behöver tas in för övervakning och behandling eller inte. Jag följer också upp resultaten av våra insatser och kontrollerar att allting fungerar som det ska.

Vad är jobbigast i projektet?

– Det är jobbigt att se när det saknas mat i lägren och människorna får gå hungriga. Något annat som är frustrerande är när man vill skicka ett sjukt barn till sjukhuset för att få vård men barnets pappa säger nej på grund av misstro mot sjukvården eller då han inte vill lämna ifrån sig sitt barn. Det händer tyvärr ibland och det är tungt att veta att ett barn kan få hjälp men inte tillåts få det.

Varför arbetar du för Läkare Utan Gränser?

– Jag har alltid varit inställd på att arbeta humanitärt. Läkare Utan Gränser arbetar inte bara medicinskt utan också med att lämna vittnesmål, vilket jag uppskattar. Här i Herat talar jag med flyktingar och tar reda på vilka problem som finns. Detta gör att jag kan berätta för omvärlden om vad som egentligen händer här.

Något speciellt minne från Afghanistan?

– För ett par dagar sedan fick jag se hur ett av barnen i en av klinikerna började trumma på en vattenbehållare. Andra följde efter och efter en stund så dansade och spelade de sjuka barnen, deras syskon och mammor tillsammans, med en glädje som var helt fantastisk att se. Musik och dans som tidigare var förbjudet ger nu sådan glädje till människorna här.

Kommer du att åka ut igen?

– Det kommer nog att dröja ett tag för det är slitsamt att vara i fält, men jag tror att jag kommer att åka igen så småningom.