Motarbeta rädslan: Läkare Utan Gränser i Ingusjien och i Tjetjenien

100 000 på flykt från sina hem

Läkare Utan Gränser driver sedan 2002 ett program för mental hälsa i norra Kaukasus för internflyktingar. Programmet drivs från Ingusjien, men också inifrån Tjetjenien, där uppskattningar tyder på att hundratusen människor fortfarande befinner sig på flykt från sina hem.

Bor i plywoodskjul

Många av flyktingarna i Ingusjien bor i tillfälliga bostäder, eller ”kompaktniki”. Ofta är dessa förlagda till lagerlokaler, före detta fabriker och består av grovt utsågade plywoodskjul. Invånarna är instuvade i boxlika små utrymmen, en familj på sex, sju personer har ofta inte mer än fyra kvadratmeter att röra sig på. Matlagning sker över en gaslåga, som ofta hålls brinnande för att alstra också lite värme. En del familjer har levt på detta sätt i fem år.

Självmordstankar vanliga

Oro, depression, ilska och självmordtankar är vanliga. Människors liv domineras av rädsla. Bland annat utsätts invånarna i de provisoriska bostäderna för regelbundna räder av militär och polis, så kallade "zachistiki”.

– Zachistiki bidrar till en konstant osäkerhet. Unga män är ofta målet, men räderna är stressande för hela grannskapet, och personerna som grips av säkerhetsstyrkorna återvänder ofta inte, berättar Marieta Gudieva, Läkare Utan Gränsers programchef i Ingusjien.

– Jag känner också till flera kvinnor som inte vill återvända till Tjetjenien eftersom att situationen för deras söner där befaras vara ännu värre, fortsätter hon.

Svårt att planera för framtiden

De oförutsägbara förhållandena hindrar flyktingar att planera för, eller ens tänka på, framtiden.

– Ofta förlorar människor viljan och förmågan att se framtiden i ett långt perspektiv, utan man uppehåller sig vid dagliga praktikaliteter och daglig överlevnad, säger Marieta Gudieva.

Tillfälliga bosättningar i Ingusjien

Åtta uppsökande rådgivare i mental hälsa besöker 27 bosättningar i Sunzhenski-distriktet, som gränsar till Tjetjenien, och kring Nazran, republikens största stad. Man utför individuella konsultationer och gruppövningar. Man utbildar människor i att identifiera och hantera olika psykologiska problem. Man organiserar också kontakter mellan befolkning och organisationer som kan erbjuda skyddslösa hjälp. Rådgivarna tar hjälp av volontärer från bosättningarna, som förmedlar kontakter med behövande. Man organiserar också sociala aktiviteter som fotboll, dans och hantverk. Vid Läkare Utan Gränsers centrala medicinska center erbjuds också medicinsk hjälp, barnläkare och gynekologi i Nazranområdet.

Ambulerande arbetslag i Tjetjenien

I Tjetjenien är rådgivarna kopplade till ambulerande arbetslag som arbetar i tillfälliga lokaler i Groznyjområdet. Här erbjuder Läkare Utan Gränser dygnet runt akuthjälp som stöttar Groznyjs akutsjukhus. Vidare är de mentala rådgivarna integrerade i tuberkulosprogram som Läkare Utan Gränser bedriver i fyra distrikt i Tjetjenien.

Mental rådgivning betraktas med skepsis

Psykologisk rådgivning ses i Tjetjenien ofta som något suspekt. Det var först efter Sovjetunionens fall som psykologi, och ”pratkurer”, utvecklades i den ryska federationen. Befolkningen är mer förtrogen med medicinskt orienterad psykiatri, som förlitar sig på psykofarmaka, mediciner.

– Men vi samarbetar med psykiatrin, vi skickar patienter till dem, och de refererar patienter till oss, berättar Lamara Umarova, som är Läkare Utan Gränsers psykolog och ansvarig för två program i Tjetjenien.

– Vi har en god relation, försäkrar hon.

Medicinsk personal får hjälp

Ofta är medicinsk personal själva bland Läkare Utan Gränsers patienter. Speciellt i Tjetjenien, där Läkare Utan Gränser erbjuder dygnet runt hjälp i ”Sjukhus nummer nio”, republikens traumacentrum.

– Varje familj och person i Tjetjenien har en livshistoria tätt sammanflätad med krig. Detta även om man inte sett någon dö framför sina ögon, eller ha blivit vittne till bilbomber.

– Kriget påverkar allt man gör, säger Marieta om konflikten som är inne på sitt elfte år. De verkliga konsekvenserna kommer att bli uppenbara när folk kommer försöka gå tillbaka till normala liv, befarar Marieta Gudieva.