Mässlingsbekämpning i Papua
I den yttre gränsen av den Indonesiska övärlden ligger den isolerade ön Papua. Ön är täckt av svårgenomtränglig djungel, berg och träsk, och stora delar av dess inre är onåbar. Men längs vattenlederna och på bergåsarna fortsätter små spridda befolkningsgrupper att nödtorftigt hanka sig fram.
Utom räckhåll för hälsovård faller de lätt offer för regionens smittsamma sjukdomar. I maj hotade en mässlingsepidemi befolkningsgrupper på den södra sidan av ön. Läkare Utan Gränser övervann stora logistiska svårigheter för att nå och vaccinera de mest utsatta grupperna.
- När jag först anlände till Papua blev jag chockad, säger Läkare Utan Gränsers dr Kabul Priyantaro, en indonesisk läkare, som är en medlem i Läkare Utan Gränsers mässlingsbehandlingsteam.
Dör av behandlingsbara sjukdomar
– Folk lever här i omständigheter som jag inte trodde var möjliga i Indonesien. De dör av enkla, behandlingsbara sjukdomar. Detta beror inte på någon naturkatastrof, utan på kronisk försummelse. Det gjorde mig ledsen att se folk leva på detta sätt i mitt land.
Hudproblem vanliga
Bakom dr Priyantaro har en kö av mödrar formerats. De väntar tåligt och nyfiket i den stekande middagshettan. Fastsatta på deras ryggar finns deras barn: små tultor med armar fulla med insektsbett, och med skinnet så översållat med hudutslag och flagnande skinn att du omedvetet kliar dig själv i sympati.
Ö stor som Frankrike
Papua, som är en ö i Frankrikes storlek, har cirka 2.3 miljoner invånare. Det är den minst befolkningstäta ön i den indonesiska ögruppen. Fastän rik på naturresurser och en av de största producenterna av koppar och guld, har den inhemska befolkningen inte fått någonting av intäkterna. I dag har papuanerna den lägsta hälsonivån i hela Indonesien.
Rapporter om mässling
Tidigare i år började Läkare Utan Gränser få rapporter om mässling i Papuas träskområde, Asmat. Befolkningen här är seminomader. Familjer försvinner djupt in i djungeln längs floderna för att fiska och jaga.
Ovanlig miljö för mässlingsepidemier
På papperet ser denna region inte ut som en typisk mässlingsregion. Endast
75 000 människor spridda över en yta stor som Belgien. Mässling som är en av de första dödsorsakerna i flyktingförläggningar, finns oftast där befolkningstätheten är stor. Emellertid, dålig mathållning och liten vaccinationstäckning och konstant rörelse längs floderna, placerade Astmat-befolkningen i en högriskgrupp. Så i april beslöt Läkare Utan Gränser att arbeta tillsammans med hälsoministeriet och sätta igång en massvaccinering av 17122 barn.
– Dödligheten i mässling var ovanligt hög och sjukdomen spreds uppenbarligen, förklarar Wim Hansen, Läkare Utan Gränsers projektchef för Indonesien.
– Svårigheten att nå detta område gjorde att hälsoministeriet inte hade kapacitet att effektivt täcka regionen själva, så vi beslöt oss för att erbjuda vår hjälp.
Tre faser
En tremånaders akutkampanj planerades i tre faser:
Först en allmän vaccinering med samtliga barn mellan sex månader och 15 år som målgrupp.
Som nummer två uppsökande aktiviteter inkluderande mässlingsdetektering, förvaltning av och remittering till hälsokliniker.
Och slutligen upprepade besök till områden med låg vaccinationstäckning samt ytterligare uppsökande aktiviteter av mobila medicinkliniker.
För Läkare Utan Gränser blev detta också ett tillfälle att erbjuda denna befolkning ett bredare hälsoprogram. Sjukvårdsteam söker nu systematiskt efter malaria och undernäring och erbjuder omedelbar medicinsk hjälp eller remitterar vidare vid behov. Även om det finns en strategisk plan i botten så har det dykt upp oerhörda svårigheter att tillämpa planen.
- Jag har aldrig arbetat någonstans där de logistiska begränsningarna är så stora, men behoven så uppenbara, säger Läkare Utan Gränsers fältkoordinator dr Liliana Carrizo som tidigare har arbetat åt i Angola och Mozambique.
– Att fundera ut hur vi ska kunna komma fram till avlägset belägna byar uppför floden och samtidigt hålla vaccinet nerkylt i tropisk hetta har varit en mardröm. Det finns ingenting annat här än djungel och träsk och det enda transportmedlet är båt. Varenda dag dyker det upp hinder som ska övervinnas. Hon bekräftar vad hon har sagt med att pekar på den ambulerande medicinklinik som sjunker ner knädjupt i leran medan de bär över utrustningen från båten till en hydda i skogen. Arbetet här har varit mycket tröttamt.
De senaste åtta veckorna har vaccinationsteam rest mellan byarna på Papuas invecklade vattenvägar. Nu när den första intensiva delen är avslutad och det omedelbara mässlingshotet är avvärjt för befolkningen i Asmat så kan teamen börja satsa mer på uppföljning och de mobila klinikerna. Men det blir alltmer tydligt vartefter arbetet fortskrider hur enorma behov som finns hos en befolkning som lever utan sanitära anordningar eller hälsoutbildning, är undernärda och har begränsad tillgång till hälsovård.
För de indonesiska tjänstemännen inom vården har det varit mycket svårt att få upp ögonen för hur fruktansvärt utsatta somliga är deras eget land. För Läkare Utan Gränser kvarstår frågan vad man ska göra för att undvika att liknande epidemier bryter ut igen. Verkliga förändringar i hälsoläget kräver långsiktiga investeringar och utveckling, något som går utanför Läkare Utan Gränsers resurser och mandat.