Hivläkemedlen slut i Honduras

HONDURAS: Tillgången på antiretrovirala läkemedel i Honduras hotar att ta slut. Orsaken är att regeringen inte beställt läkemedlen i tid. Läkare Utan Gränser tvingas nu låna de nödvändiga medicinerna för att garantera landets hivsmittade fortsatt behandling. Situationen är ohållbar.

De antiretrovirala läkemedlen i Honduras hotar att ta slut. Orsaken är att regeringen inte beställt läkemedlen i tid. Läkare Utan Gränser tvingas nu låna de nödvändiga medicinerna för att garantera landets hivsmittade fortsatt behandling. Situationen är ohållbar. Reveka Papadoupolou på Läkare Utan Gränser i Schweiz, förklarar hur förråden av antiretrovirala läkemedel kunde sina:

- Honduras regering samarbetar med den Globala fonden mot hiv/aids, tuberkulos och malaria för att finansiera sina inköp av antiretrovirala läkemedel för landets 3 500 hivsmittade som i dag får behandling. Trots tidigare utfästelser lämnade regeringen inte in sin beställning på läkemedlen förrän i början av januari i år. Det var oundvikligt att förråden skulle ta slut.

Vad beror förseningen på?

– Det är inte Läkare Utan Gränsers roll att utreda eller uttala sig om – vare sig anledningen är ekonomisk eller politisk. Däremot har vi ett ansvar för att offentligt uttrycka vår oro för de patienter som drabbas av avbrottet, liksom för att uppmärksamma omvärlden på problemet och agera för att dessa människor ska få sin behandling även i fortsättningen.

– Senast i september förra året inträffade ett liknande avbrott. Det är oacceptabelt att vi redan står inför samma situation igen, särskilt som de stora givarna redan har bistått med mer än hälften av Honduras kostnad för att importera hivläkemedlen.

Vilka konsekvenser blir det för patienterna om de avbryter sin behandling?

– Patienternas hälsa påverkas förstås och deras tillstånd kommer snabbt att försämras. Den som inte tar sina läkemedel regelbundet riskerar att bli resistent, vilket gör behandlingen ineffektiv. Dessutom löper patienterna stor risk att utveckla följdsjukdomar såsom luftvägsinfektioner. Det innebär att de måste ta fler mediciner, något som är både dyrt och onödigt.

– Läkare Utan Gränser hade just lämnat över ansvaret för att behandla omkring 300 patienter i Tela till de honduranska myndigheterna. När läkemedlen tog slut i september lånade vi läkemedel från våra hiv/aidsprojekt i Guatemala för att patienterna inte skulle stå utan behandling. Vi kunde helt enkelt inte lämna dem utan behandling.

Hur har Läkare Utan Gränser agerat?

– Vår främsta prioritet är patienternas fortsatta överlevnad. Så för det första har vi vidtagit åtgärder för att garantera tillgången på läkemedel i akutsituationer som denna så att ingen patient ska behöva lida av bristen på mediciner.

– Vi har också valt att gå samman med andra frivilligorganisationer för att försöka få myndigheterna att inrätta fungerande mekanismer för anskaffandet av läkemedel, oberoende av vilka som sitter i hälsovårdsministeriet. Vi måste göra allt vi kan för att regeringen ska inse att det är den – inte medicinska humanitära hjälporganisationer – som måste garantera tillgången på livsnödvändiga läkemedel även i akutsituationer. Det handlar om patienternas liv. Ingenting kan rättfärdiga den här sortens brister.