"Det är viktigt att befolkningen ser att vi är neutrala"

Helena Janols, läkare på infektionskliniken på Falu lasarett, har nyligen kommit hem från ett tvåmånaders uppdrag i Karbi Anglong i Assam i nordöstra Indien. Hon var en av tre internationella volontärer som tillsammans med lokalanställda startade ett projekt för att hjälpa människor som drivits på flykt av en pågående etnisk konflikt i området.

Helena Janols, läkare på infektionskliniken på Falu lasarett, har nyligen kommit hem från ett tvåmånaders uppdrag i Karbi Anglong i Assam i nordöstra Indien. Hon var en av tre internationella volontärer som tillsammans med lokalanställda startade ett projekt för att hjälpa människor som drivits på flykt av den etniska konflikten som pågår i området.

Vad är det som händer i området där du arbetade?

Konflikten i Assam är nästan helt okänd och innan jag fick uppdraget hade jag själv aldrig hört talas om den. Det var i september som konflikten blossade upp mellan de etniska grupperna Karbi och Dimasa och sedan dess har över hundra personer mördats, cirka 2000 hus bränts ner och mer än 45 000 människor flytt från sina hem för att komma undan våldet. Många flydde till provisoriska flyktingläger som sattes upp i skolor och möteslokaler. Efter hand tvingades allt fler in i enkla skydd, i princip bara presenningar som hålls uppe av bambupinnar.

Vad var din uppgift?

Mitt team startade projektet i Karbi Anglong. När vi först kom dit åkte vi runt till olika flyktingläger för att undersöka hälsosituationen och för att behandla sjuka. Lägren var då helt nya, de hade bara funnits i några veckor. Människorna levde väldigt tätt tillsammans och levnadsförhållandena gjorde att sjukdomar spreds.

De vanligaste sjukdomarna vi såg var diarré, hud och luftvägsinfektioner men vi såg också flera fall av malaria, mässling och undernäring. Människor var förstås också traumatiserade av det de upplevt. Så småningom startade vi mobila kliniker i flera läger och besökte dem regelbundet. Jag arbetade tillsammans med en sjuksköterska och var den enda läkaren i teamet. Vi delade också ut särskilda förlossnings-kit med utrustning som kan användas vid förlossningar i lägret, innehållande bl.a. handskar, rakblad, och en tvål. Vårt team var också ansvariga för hygienundervisning och vattenförsörjning och vi delade ut myggnät och filtar och byggde också latriner. De två etniska grupperna är uppdelade i olika läger och vi hjälpte förstås båda grupperna. Det är oerhört viktigt att de ser att vi är neutrala och opolitiska. Om människor inte har förtroende för oss går det inte att arbeta tillsammans på ett konstruktivt sätt. Det är också nödvändigt för att vi ska kunna arbeta under säkra förhållanden.

Hur märkte du av oroligheterna?

Jag hörde om flera incidenter där människor hade blivit skjutna eller ihjälhuggna med machetes. Hus brändes också ned och familjer förlorade sina tillhörigheter. När det hade varit incidenter blev det mer spänt på gatorna, bussar började åka i konvojer och man såg fler militärer. Patienter, även människor som var svårt sjuka, vågade inte ta sig till sjukhus. Jag behandlade ingen som blivit direkt utsatt för våldet men många sjukdomar beror på de förhållanden som människor lever under på grund av striderna. När läget stabiliserade sig började männen dagtid återvända till sin åkermark men på grund av osäkerheten sov de fortfarande i lägren. Ibland flyttade hela familjer tillbaka till sina byar. När det sedan blev nya våldsamheter, flydde människorna tillbaka till lägren igen. Många lägren flyttade också på sig under tiden jag var där. Det gjorde att det blev svårt att få en övergripande bild av situationen och behoven och att det blev besvärligare att följa upp patienter som behandlats.

Hur bemöttes ni av människorna?

Läkare Utan Gränser är den enda internationella organisationen som arbetar i Karbi Anglong, vilket gjorde att människorna var väldigt nyfikna på oss. De flesta var också vänliga och uppskattade att vi var där.

Läget var mycket spänt där du arbetade. Var du inte rädd?

 Nej, jag kände mig aldrig hotad eller orolig. Men några av vår lokalanställda personal var rädda, särskilt de som såg ut som om de tillhörde en av de etniska grupperna. De ville till exempel inte åka ensamma i bilarna utan att en av de internationella medarbetarna var med.

Vad har du lärt dig av tiden i Karbi Anglong?

Det viktigaste jag insett är att det finns så många konflikter i världen som vi inte vet någonting om, men som påverkar tusentals människor. Jag visste ingenting om konflikten i Assam innan jag åkte och inser hur många andra konflikter det måste finnas som inte är allmänt kända. Det blev ännu tydligare för mig hur mycket medier styr vår världsbild.

Vad kommer du särskilt att minnas från ditt uppdrag?

Det jag tänker på i första hand är vilken styrka och anpassningsbarhet som det finns hos många människor där. Trots att de nyligen hade tvingats att fly för sina liv så hade de flesta en stark drivkraft och vilja att klara vardagen och att förbättra sin situation.