Brev från en kirurg i Bunia

Den svenske kirurgen Erik Linnander arbetade under sex veckor i Bunia, Demokratiska Republiken Kongo. Den stad som i maj utsattes för en fruktansvärd massaker. "Jag önskar att människor därhemma kunde se det här", skriver han i en e-post hem. "För trots alla bidrag vi får behöver Läkare Utan Gränser ännu mer hjälp".

Jag vet inte om det är helgdag eller vardag. Vi arbetar cirka 12 timmar varje dag på sjukhuset och transporteras bara mellan bostaden och sjukhuset, fram och tillbaka, dag efter dag. Schemalagd arbetstid existerar inte och nattarbete kan inträffa när som helst. Häromkvällen fick vi rycka ut för att ta hand om en man som fraktats hit på cykel en mil efter att ha blivit skjuten tvärs genom bröstet. Han låg hopkurad i fosterställning på golvet i sjukhusentrén, flåsade och skakade som ett asplöv under det att det frustade blodigt skum från ett stort öppet sår i bröstet.

Mannen började hosta upp skummande blod ur tuben som vi förde ned i hans luftstrupe och narkosläkaren förklarade att han med största sannolikhet skulle avlida inom några minuter. Vi öppnade bröstkorgen, sydde i lungan och avlägsnade skräp och vassa losskjutna bitar av revben. Han repade sig på ett mirakulöst sätt och idag kunde jag fotografera honom när han stapplade ut ur sjukhuset för att promenera i friska luften! Läs fortsättningen på [a href=files/ErikLinnander_brev_Kongo.pdf target=_blank]Erik Linnanders brev från Bunia,[/a] Demokratiska Republiken Kongo.