Återvändande angolaner får vård
För att möta de medicinska behov som de angolanska flyktingar som nu återvänder från Demokratiska Republiken Kongo och Zambia har Läkare Utan Gränser öppnat hälsovårdskliniker i två transitläger i Moxicoprovinsen i de östra delarna av landet.
Repatrieringsprocessen, som har pågått sedan mitten av juni, avser att återintegrera nära 440 000 flyktingar som har drivits från sina hem under 27 års inbördeskrig. Transitlägren, belägna i Luau och Cazombo, erbjuder en bas för de återvändande i tre dagar innan de fortsätter till sina hem. I lägren har Läkare Utan Gränser utfört över 1 222 konsultationer vid hälsovårdsklinikerna, underhåller vatten- och sanitetssystemet och hälsokontroller av de anländande. Efter att flyktingarna har lämnat lägret kommer Läkare Utan Gränser tillhandahålla fortgående hälsovård för den återstående lokalbefolkningen.
Förutom klinikerna i transitlägren underhåller Läkare Utan Gränser tretton andra mobila och fasta hälsovårdskliniker runt om i Moxicoprovinsen, samt ett sjukhus i Luau med cirka 40-bäddar.
- Återvändandet innebär många svårigheter, berättar Kostas Moschochoritis på Läkare Utan Gränsers.
Många av de byar som människor återvänder till har knappt kapacitet nog att ta hand om de som redan bor där. Att klara av denna tillströmning kommer visa sig vara långt ifrån smärtfri. För tillfället är det dessutom inte ens klart hur de ska kunna återvända hem, då transportmedeln från lägret inte är säkerställda än.
- Vi avser att under de närmsta månaderna påbörja ett mobilt program i Moxicoregionen, förklarar Moschchorotis.
Men vägarna är i dåligt skick, särskilt under regnsäsongen, och dessutom finns det fortfarande mellan nio till tolv miljoner minor i Angola. Det är mer än en mina per person. Resultatet blir att det kan vara svårt att nå fram till de som behöver mest vård. Hotet från minor är speciellt akut för de som återvänder då många av dem som har levt på andra sidan gränsen har lite erfarenhet eller kunskap om faran med minor. Detta förvärras ytterligare av att majoriteten av de som återvänder kommer att förlita sig på jordbruk för att försörja sig. Trots att vapenvilan i April 2002 innebar slutet på konflikten kommer effekterna av Angolas krig att vara synliga i många år framöver.