Malaria ett dödligt hot mot världens fattiga

I Sverige har malaria reducerats till något som vi kan ta tabletter mot när vi reser på semester till exotiska platser på jordklotet. För miljontals människor är verkligheten annorlunda. Två varje minut, 3 000 varje dag, en miljon på ett år. Så många dör i malaria. Läkare Utan Gränser kräver mer forskning som inte styrs av vinstintressen.

För några veckor sedan satt jag med ett dött barn i famnen på den tegelröda vägen till ett litet distriktssjukhus i Malawi. Föräldrarna som satt bredvid mig grät tyst. Det var deras förstfödda barn, 10 månader gammalt. Några dagar tidigare hade de sökt hjälp på ett större sjukhus och fått behandling för konstaterad malaria. Barnet hade därefter blivit allt sämre, men vägen tillbaka till sjukhuset var lång och pengarna slut så föräldrarna väntade med att söka igen. Läkaren de hade träffat visste att risken var stor att behandlingen inte skulle fungera. Resistens är vanligt förekommande och sjukhuset hade inte den effektiva behandling som faktiskt existerar.

I Sverige har malaria reducerats till något som vi kan ta tabletter mot när vi reser på semester till exotiska platser på jordklotet. Verkligheten är annorlunda för miljontals föräldrar och barn i Afrika. För dem är malaria ett dagligt, ett dödligt hot. Nittio procent av uppskattningsvis 500 miljoner malariafall årligen inträffar i Afrika. Minst en miljon dör årligen, de flesta barn. De som överlever riskerar fördröjd fysisk och psykisk utveckling, de orkar mindre på grund av blodbrist, klarar sig sämre i skolan och på arbetet och sjunker djupare ner i fattigdom.

Det finns en effektiv behandling som består av en kombination innehållande artemisinin. Detta utvinns ur en växt, besläktad med gråbo och malört, vilken använts för behandling av feber i Kina under 2 000 år och mot resistent malaria i Sydostasien sedan 30 år. Tillsammans med ett annat preparat är det särskilt effektivt med få biverkningar och hittills utan resistensutveckling. Behandlingen används dock inte. Detta har inte att göra med brist på kunskap. Det är en fråga om pengar. Organisationer har misslyckats med att informera tillräckligt effektivt, regeringar har inte ändrat sina riktlinjer, och biståndsgivare har inte bidragit med de pengar som kunnat rädda hundratusentals barn.

Ingenstans har detta varit tydligare än i Burundi, där en epidemi under 2000–2001 ledde till 3 miljoner sjukdomsfall. I mer än två tredjedelar av fallen var malariaparasiterna resistenta mot förstahandsmedlet klorokin. Regeringen i Burundi hade vare sig vilja eller möjlighet att ändra behandlingsrekommendationerna. Läkare Utan Gränser försökte få till en förändring, men vi fick varken stöd av vare sig regeringen eller Världshälso-organisationen (WHO). Vi kunde dock inte acceptera att våra egna patienter skulle få läkemedel som ofta inte var bättre än sockerpiller och därför införde vi kombinationsbehandling med artemisinin i alla våra projekt.

I juni i år blir Burundi det första land som på nationell nivå byter till sådan behandling efter att WHO har erkänt kombinationspreparaten och tagit upp dessa på sin Essential Medicines List. Flera länder skulle behöva följa efter. Det som håller dem tillbaka är att kostnaden för varje behandling ökar med 10 kronor. Så mycket kostar det att rädda ett barns liv. För fem av de mest drabbade länderna skulle det initialt kosta 19 miljoner dollar årligen. Det motsvarar en tusendel av kostnaden för att flytta soldaterna till Mellanöstern, det är mindre än en hundradel av läkemedelskostnaderna i Sverige.

Stöd och ekonomiska bidrag måste komma från internationella bidragsgivare. Sverige och Sida bidrar genom sin tystnad till att behandling med ineffektiva läkemedel fortsätter. Vid G8- mötet i Okinawa 2000 lovade länderna att malariafallen skulle halveras till år 2010 – efter snart halva tiden ses ingen förbättring.

WHO har i sin kampanj Roll Back Malaria framför allt satsat på att förebygga malaria genom användning av impregnerade myggnät och spray. Detta är naturligtvis bra, men inte tillräckligt Det behövs mer forskning och utveckling, som inte styrs av vinstintressen, utan som ser till de närliggande behoven – enklare och kortare behandling, läkemedel anpassade för små barn, nya läkemedel och kombinationer. Och det skulle behövas ett vaccin. Under tiden kan vi använda det som redan finns, men medan vi avvaktar dör barnen i byarna i Malawi och runt om i Afrika. Två varje minut, 3 000 varje dag, en miljon på ett år.