Pengabrist – dödsdom för hivsmittade
I finanskrisens kölvatten kommer nu tecken på att givarnas intresse för att satsa på hivbehandling håller på att mattas av, vilket riskerar att bli en dödsdom för flera miljoner människor.
I dag på internationella världsaidsdagen, varnar Läkare Utan Gränser att minskade internationella bidrag kan underminera flera års arbete med att bekämpa hiv och aids.
– Det vore ett stort svek att nu överlämna notan för hivbehandling till de fattigaste länderna, säger Kristina Bolme-Kühn, ordförande för Läkare Utan Gränser i Sverige och som själv jobbat med hiv/aids i den kenyanska slummen.
Rapporten "Punishing Success" visar att tillgången till hivbehandling har räddat livet på många aidssjuka, inklusive i södra Afrika. Men, den senaste tidens finansiella nedskärningar tvingar allt oftare sjukvårdspersonal att neka hivsmittade hjälp, precis som under 90-talet då ingen behandling fanns tillgänglig.
– Vi gav de hivpositiva hopp och liv men vi visste alla att livslång behandling behövs, säger Kristina Bolme-Kühn. Det är viktigt att vi nu inte sviker dem som är i allra störst behov av behandling, fortsätter hon.
Enorma behov - lite pengar
De senaste åren har allt mer resurser mobiliserats i kampen mot hiv/aids. Tillgången till behandling har ökat, priserna på hivläkemedel har sjunkit och de förebyggande insatserna förstärkts. Tack vare det ökade intresset från internationella givare har i dag fyra miljoner människor tillgång till livsuppehållande behandling med antiretroviraler, så kallad ARV-behandling, samtidigt som tusentals nya infektioner har kunnat förhindras. Ändå är den globala kris som hiv/aids innebär långt ifrån över. Runt om i världen, och framför allt i Afrika, lever sex miljoner människor som skulle behöva få behandling mot hiv men som inte har tillgång till den.
– Om ingenting görs kommer många av dem att dö inom loppet av tre år, säger Kristina Bolme-Kühn. I flera länder där vi jobbar har vi sett tecken på att finansieringen minskar och det är en oroväckande trend.
Ingenstans blir effekterna av det minskade givarintresset så tydligt som i Afrika söder om Sahara, visar rapporten. I Sydafrika och Uganda blir patienter som är i behov av ARV-behandling avvisade av kliniker som saknar resurser. På vissa håll tvingas patienter till och med avbryta behandling som de redan påbörjat.
Gigantisk personalbrist
Även i Moçambique kan det minskade intresset från internationella givare få katastrofala konsekvenser, förklarar Niklas Bergstrand, kommunikatör på Läkare Utan Gränser och för närvarande på plats i huvudstaden Maputo.
– Större delen av budgeten för hiv/aidsbehandling finansieras av internationella biståndsgivare. Men nu har intresset minskat, vilket kan få mycket allvarliga följder om man tvingas börja prioritera patienter. I Moçambique är 16 procent bland den vuxna befolkningen hivsmittad och 28 procent av alla dödsfall beror på hiv/aids. Vad man behöver här är att utöka kapaciteten, inte dra ner på verksamheten.
I Moçambique finns redan gigantiska problem med bristen på personal, framför allt läkare, berättar Niklas. Men tack vare nya sätt att bemöta krisen har Läkare Utan Gränser ändå kunnat utöka verksamheten.
– Personalbristen har gjort att vi har utvecklat nya metoder för att tillhandahålla behandling. I Tete i norra delen av landet har patienterna delats in i grupper och sedan har gruppledaren fått i uppgift att hämta behandling åt alla i gruppen. På så sätt har vi kunnat minska antalet besök på kliniken, vilket i sin tur minskat belastningen på personalen.
Erfarenheter från Moçambique och från många andra av de 30 länder där Läkare Utan Gränser bistår hivpatienter med vård och behandling visar att det går att bedriva ett framgångsrikt arbete. Men då behövs resurser, inte minst eftersom behandlingen mot hiv är livslång.
Läkare Utan Gränser bedriver hiv/aidsprogram i över 30 länder och behandlar fler än 140 000 hiv-positiva barn och vuxna.