Flyktingar från Zimbabwe utan vård

2009-06-02 | Våld, sexuella övergrepp, fruktansvärda levnadsförhållanden, och en omfattande brist på hälso- och sjukvård. Så ser tillvaron ut för tusentals desperata zimbabwier i Sydafrika, varnar den medicinska humanitära organisationen Läkare Utan Gränser i en ny rapport, ”No Refuge, Access Denied: Medical and Humanitarian Needs of Zimbabweans in South Africa”.

Den senaste utvecklingen i såväl Zimbabwe som Sydafrika har inte förändrat det faktum att stora skaror zimbabwier fortsätter att fly till Sydafrika. Inte heller har de omständigheter som väntar flyktingarna på andra sidan gränsen förbättrats. Läkare Utan Gränser uppmanar den sydafrikanska regeringen och FN att omedelbart ta itu med de omfattande humanitära behoven bland de zimbabwier som faller genom maskorna i det sydafrikanska samhällsnätet.

– Trots rapporterna om att Zimbabwe har ”normaliserats” fortsätter tusentals zimbabwier att varje dag fly över gränsen till Sydafrika. De flyr från den ekonomiska kollapsen, från matbristen, det politiska kaoset och från den fullkomliga kollapsen inom hälso- och sjukvården, säger Rachel Cohen, landansvarig för Läkare Utan Gränser i Sydafrika, och fortsätter:

– Men i stället för att finna den tillflyktsort de behöver utsätts de för stort lidande, både på vägen till Sydafrika och senare inne i landet.

Många insatser

Sedan 2007 har Läkare Utan Gränser bistått med grundläggande hälso- och sjukvård, remittering till sjukhus- och specialistvård, akut medicinsk vård till människor som drabbats av våld och epidemier, specifika insatser till människor som utsatts för sexuellt våld samt till ensamkommande minderåriga. Varje månad har Läkare Utan Gränsers team haft 4 000-5 000 patientbesök längs gränsen i Musina och på en klinik i Johannesburg, inrymd i den centrala metodistkyrkan som blivit en samlingsplats för tusentals zimbabwier.

– Varje månad träffar vi tusentals sjuka, skadade, psykologiskt medtagna och marginaliserade zimbabwier i både Johannesburg och Musina. De kommer till oss eftersom de inte har någon annanstans att ta vägen, säger läkaren Eric Goemaere som är medicinsk koordinator för Läkare Utan Gränser i Sydafrika.

– Många av dem som vi möter lider av kroniska sjukdomar som hiv och tuberkulos. Andra har allvarliga våldsrelaterade skador som de fått när de blivit våldtagna eller utsatta för andra typer av sexuella övergrepp, både i samband med att de korsade gränsen och väl inne i Sydafrika. Antalet patientbesök på vår klinik i Johannesburg har i det närmaste tredubblats det senaste året, vilket visar med all önskvärd tydlighet hur zimbabwier konsekvent nekas tillgång till den mest grundläggande sjukvård som de behöver för att överleva.

Rätt till vård

Enligt den sydafrikanska konstitutionen har alla som bor i landet – även flyktingar, asylsökande och migranter – rätt till hälso- och sjukvård. Detta gäller oavsett legal status. I realiteten nekas dock zimbabwier ofta vård, antingen direkt eller genom att tvingas betala orimliga avgifter, utsättas för långa väntetider, få olämplig behandling eller genom att de skrivs ut för tidigt – vilket i praktiken innebär att de inte får tillgång till den vård de är i behov av.

– De historier vi får höra från våra patienter är chockerande, säger sjuksköterskan Bianca Tolboom, Läkare Utan Gränsers projektkoordinator i Johannesburg. Det handlar om gravida kvinnor, medvetslösa eller allvarligt sjuka patienter, ja till och med om en sexårig flicka som våldtagits. Alla nekades den vård som de var i så akut behov av. Det är bedrövligt, det är ett brott mot medicinsk etik och bryter mot de rättigheter som den sydafrikanska konstitutionen garanterar. Denna mardrömslika försummelse måste upphöra.

Sexuellt våld

I Musina, en stad på gränsen till Zimbabwe, har Läkare Utan Gränser behandlat allt fler människor som utsatts för sexuellt våld. I april hade fler än hälften av patienterna utsatts för gängvåldtäkt och 70 procent hade våldtagits under hot från gevär, kniv eller något annat vapen. En annan bekymmersam trend är alla de barn som ensamma korsar gränsen. De flesta tar sig sedan till metodistkyrkan i Johannesburg, en resa på drygt 500 km. I kyrkan söker 4 000 zimbabwier skydd varje natt, antingen tätt sammanpressade inne i kyrkan eller på trottoaren utanför.

Ensamma barn

För närvarande vistas fler än 150 ensamma barn i åldrarna 7-18 år i kyrkan. Dessa barn är extremt sårbara och utsatta för många typer av övergrepp i Sydafrika. Hittills har man dock inte hittat någon hållbar lösning för att se till att barnen får vad de behöver.

– Varje dag bevittnar Läkare Utan Gränsers team hur den sydafrikanska regeringen, men även FN, misslyckas med att tillgodose de utsatta zimbabwiernas grundläggande medicinska och humanitära behov, säger Rachel Cohen. Det beslut som nyligen offentliggjordes av det sydafrikanska inrikesministeriet, och som innebär att ett nytt system införs för att reglera deras legala status och förhindra den systematiska utvisningen, är ett välkommet steg. Därigenom tar man ett kliv bort från sin tidigare policy som snarare handlade om aggressiva trakasserier, arresteringar och deportation.

Nu gäller det att det nya systemet omvandlas till påtagliga förbättringar hos den enskilde individen. För många zimbabwier är Sydafrika den enda säkra platsen, men det är en falsk säkerhet. Istället är de förvisade till samhällets skuggsida och tvingas att leva sina liv i elände och utan tillgång till hjälp och skydd.