WTO/UNAIDS rapport om "3 by 5" möts med skepsis

WHO och UNAIDS vill utöka tillgången till aidsbehandling. Men varifrån kommer läkemedlen, undrar Läkare Utan Gränser.

PRESSMEDDELANDE: Världshälsoorganisationen (WHO) and FN:s aidsprogram UNAIDS släpper den efterlängtade rapporten om initiativet "3 by 5" (som syftade till att ge tre miljoner människor hivbehandling år 2005) och efterfrågar universell tillgång till hivbehandling. Samtidigt uttrycker den medicinska humanitära hjälporganisationen Läkare Utan Gränser oro över att det inte görs tillräckligt för att garantera att de läkemedel som behövs för att utöka och upprätthålla hivbehandling för dem som behöver.

Såväl WHO som de stora finansiella givarna ignorerar det tilltagande hotet mot tillgången till livsnödvändiga läkemedel till ett överkomligt pris som utgör ett av de främsta hindren för att fler människor i världen ska kunna få behandling. Ett växande antal människor som har fått hivläkemedel under flera år kommer att behöva gå över till ny behandling (så kallade andra generationens läkemedel). Men denna är fortfarande alltför dyr eller helt enkelt inte tillgänglig i många länder.

– Utan en dramatisk sänkning av priset på andra generationens hivläkemedel kommer vi inte att kunna hålla våra patienter vid liv efter de första fem åren. Allt fler patienter kommer oundvikligen att behöva byta läkemedel efter några års behandling när de utvecklar resistens. Det händer även om vartenda piller tas i enlighet med föreskrifterna, säger Karim Laouabdia, chef för Läkare Utan Gränsers kampanj Access to Essential Medicines.

Samtidigt hotar Världshandelsorganisationens (WTO) patentregler att tömma möjligheterna till billiga läkemedelskopior, inklusive några av första generationens läkemedel. Utan en säker tillgång på billiga hivläkemedel kommer både makthavare och de hälsovårdsaktörer som erbjuder behandling att stå inför stora svårigheter. Patienterna riskerar att få sin livsuppehållande behandling avbruten eller så blir den alldeles för dyr för att de ska ha råd med den.

– Det var konkurrens mellan generikaproducenter och frånvaron av patent på första generationens hivläkemedel i nyckelproducerande länder som drastiskt tvingade ned priserna och hjälpte till att utöka behandlingen, säger Ellen ’t Hoen som arbetar med lobbying och policyfrågor på Läkare Utan Gränsers kampanj för tillgång till livsnödvändiga läkemedel.

– Men vi tappar mark igen. Vad vi ser nu är patentregler som hotar att hindra tillgången till både första och andra generationens hivläkemedel. Det är en fruktansvärd känsla av att vi har varit med om detta förr, som WHO tyvärr verkar vara blinda inför, tillägger hon. Indiska producenter är upphov till 84 procent av de antiretrovirala läkemedel som Läkare Utan Gränser använder i sina projekt för hivbehandling runtom i världen. Förra året ändrade Indien sin patentlag för att harmoniera med WTO:s riktlinjer för TRIPS-avtalet, och för tre veckor sedan registrerade Indien landets första patent på läkemedel. Just nu överväger Indiens patent- och registreringsverk att patentskydda flera andra produkter, däribland antiretrovirala läkemedel.

På Läkare Utan Gränser är man allvarligt oroade över att beslutet ska bli prejudicerande och därmed hota tillgången till flera andra livsnödvändiga läkemedel. Ett annat problem är att läkemedelsbolagen är snabbare på att registrera patent i utvecklingsländer än på att leverera läkemedlen. Ett exempel är Abbott Laboratories som enbart säljer en ny version av lopinavir/ritonavir – ett andra generationens hivläkemedel som WHO förespråkar som är särskilt anpassat för att användas i utvecklingsländer eftersom det inte behöver förvaras i kylskåp.

Läkare Utan Gränser har lämnat in en beställning på läkemedlet till bolagets huvudkontor i Chicago. Men hittills har Abbott vägrat att bekräfta ordern och det finns i dagsläget inga alternativa sätt att få tag på produkten. Läkare Utan Gränser varnar för att det krävs en gemensam kraftansträngning från FN och det internationella samfundet för att säkerställa tillgången på billigare hivläkemedel. Annars kommer det att bli omöjligt att nå målet om universell tillgång.