WHO blundar för höga kostnader för nya hivläkemedel

2006-08-14 |  Efter att i snart sex år ha tillhandahållit antiretroviral behandling (ARV) i utvecklingsländer uttrycker Läkare Utan Gränser idag bestörtning över bristen på politisk vilja när det gäller att göra nya hivläkemedel tillgängliga för människor som lever med hiv/aids i utvecklingsländer.

Enda sättet att garantera långsiktig och kvalitativ vård för människor med hiv/aids i utvecklingsländer är genom att se till att priset på nyare mediciner är överkomligt.

Data som Läkare Utan Gränser presenterat på den 16:e internationella aidskonferensen i Toronto visar tydligt hur det höga priset på nyare mediciner driver upp kostnaden för behandling och hotar behandlingsprogrammens hållbarhet.
• I de behandlingsprogram som Läkare Utan Gränser stödjer i Khayelitsha, Sydafrika, behöver 10 procent av patienterna byta till andra linjens behandling efter tre år och 16 procent efter fyra år. Men andra linjens läkemedel är fem gånger dyrare än den första behandlingen.
• I Nigeria behöver 8 procent av patienterna som behandlats under 18 månader andra linjens läkemedel, vilket kostar sju gånger mer än första linjens läkemedel (200 USD jämfört med 1 473 USD).
• I Guatemala kostar andra linjens behandling 6 500 USD – det är 28 gånger mer än första linjens behandling.

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar i sina senaste riktlinjer för antiretroviral behandling i resurssvaga områden – offentliggjorda på Torontokonferensen – en nyare generation ARV för både första och andra linjens behandling. Patentfrågor gör att många av dessa läkemedel inte är tillgängliga från generiska tillverkare. Resultatet är att upphovsmännen kan ta ut oskäligt höga priser. Dessutom har de ingen brådska att göra läkemedlen tillgängliga i utvecklingsländer.

– Vi välkomnar det faktum att WHO har utökat sin lista över godkända läkemedel till att omfatta nyare preparat. Dessvärre finns det ingen mekanism som gör dessa läkemedel tillgängliga på landnivå, säger Alexandra Calmy vid Läkare Utan Gränsers kampanj för att öka tillgången till livsnödvändiga mediciner.

Generisk konkurrens har varit den främsta drivkraften för att få ner priserna på första linjens läkemedel från drygt 10 000 USD per patient och år till under 140 USD per patient och år. Idag förlitar sig 50 procent av människorna i utvecklingsländer som får ARV-behandling på generiska mediciner från Indien. Men nu när länder som Indien måste garantera patent på mediciner riskerar källorna på generiska mediciner att försvinna.

– Det är WHO:s ansvar att uppmuntra världens regeringar att använda flexibiliteten i Världshandels-organisationens TRIPS-avtal, exempelvis genom att utfärda tvångslicencer för att tillgå generiska läkemedel. Vi står inför en trolig kris om de inte agerar omedelbart för att sänka kostnaderna för behandling. Andra aktörer, däribland den Globala fonden och UNAIDS måste ta detta på allvar, säger Alexandra Calmy.

Ibrahim Umoru, informatör för Läkare Utan Gränser i Lagos, Nigeria, var tvungen att byta behandling 2006 efter att ha utvecklat resistens mot den första behandlingen.
– Utan andra linjens läkemedel skulle jag inte leva idag. Jag tillhör en väldigt lyckligt lottad minoritet. De flesta patienter vars liv har kunnat räddas tack vare första linjens behandling kommer att överges i samma stund som de behöver andra linjens läkemedel, om inte regeringarna slutar stoppa huvudet i sanden och tar itu med den här frågan, säger han.