Verksamhet i fält
Här finner du svar på frågor om vårt arbete i fält
-
Var arbetar Läkare Utan Gränser?
Läkare Utan Gränser arbetar varje år i mellan 60 och 70 länder. Eftersom vi är en medicinsk humanitär organisation är verksamheten föränderlig. I genomsnitt stängs eller öppnas en fjärdedel av projekten varje år. Under 2011 fanns 62 procent av Läkare Utan Gränsers projekt i Afrika, 26 procent i Asien (inkl Mellanöstern och Kaukasus), 11 procent i Latinamerika och 1 procent i Europa.
-
Hur bestäms var ni arbetar och vad ni gör?
Innan en hjälpinsats påbörjas skickar vi iväg ett team för att bedöma behovet av medicinsk humanitär hjälp, vilka de befintliga resurserna på platsen är och hur våra möjligheter att ge meningsfull hjälp ser ut. Vi är ofta redan på plats i regionen eller i det land som drabbas.
Rent praktiskt tas besluten om verksamheten i en dialog mellan fältpersonalen, som möter de direkta behoven, och våra operativa centra i Europa, som har ett helhetsperspektiv på organisationens insatser. Några timmar efter att Läkare Utan gränser fått klart för sig vilka behov som är mest akuta kan ett lastflygplan lyfta från Belgien eller Frankrike, där våra katastroflager finns.
-
Arbetar Läkare Utan Gränser bara i konfliktområden?
Vi arbetar med mycket mer än »bara« dramatiska och väl synliga katastrofinsatser. Läkare Utan Gränser bedriver ett intensivt arbete för människor som lever i kroniska krissituationer. Merparten av vårt arbete går ut på att bygga upp eller stödja bassjukvården och utbilda lokala läkare och sjuksköterskor. Dessutom rycker vår personal omgående ut i samband med jordbävningar, översvämningar och andra naturkatastrofer. Ungefär en tredjedel av Läkare Utan Gränsers verksamhet sker i instabila områden, till exempel i länder där det pågår en väpnad konflikt eller där konflikten nyligen har avslutats. En femtedel av Läkare Utan Gränsers verksamhet riktas till människor på flykt.
-
Vilka sjukdomar är vanliga i de länder där Läkare Utan Gränser arbetar?
Det finns många dödliga sjukdomar: malaria, mässling, kolera, tuberkulos, diarré och luftvägsinfektioner. Den mest omtalade är hiv/aids. De flesta av dessa sjukdomar är både enkla och billiga att behandla. Ändå dödar de varje år miljontals människor bland de allra svagaste – barn, gravida kvinnor, undernärda och gamla i världens fattigaste länder.
Här kan du läsa mer om vårt medicinska fokus.
-
Vilka andra organisationer samarbetar Läkare Utan Gränser med?
Det beror på hur situationen ser ut, vilka andra organisationer som finns på plats och vad de gör. I flyktingsituationer samarbetar vi ofta med FN:s flyktingorgan UNHCR som ger skydd till flyktingar och FN:s matprogram WFP som delar ut mat. Vi samarbetar också med internationella givare som den Globala fonden mot hiv/aids, malaria och tuberkulos för att distribuera läkemedel.
-
Samarbetar Läkare Utan Gränser med hälsovårdsmyndigheter i de länder där organisationen är verksam?
Ja, för att våra insatser ska vara effektiva krävs ett nära samarbete med hälsovårdsmyndigheter. Vårt arbete handlar om att ge tillgång till god hälso- och sjukvård genom att införa standardiserade behandlingsprotokoll, förbättra arbetsrutinerna och vidareutbilda vårdpersonalen. Därefter lämnar vi över en fungerande verksamhet till andra aktörer som kan driva den vidare.
-
Har Läkare Utan Gränser beväpnade vakter i konfliktområden?
Läkare Utan Gränser har som princip att inte anlita beväpnade vakter. I nuläget finns ett undantag från denna princip och det är Somalia, där det annars inte varit möjligt för oss att arbeta. Vi använder oss inte av privata vaktbolag, utan av lokalt anställd personal.
-
Vad har Läkare Utan Gränser för säkerhetsregler?
Varje land och situation är unik. Regler och rutiner anpassas efter säkerhetsläget på respektive plats. Därför är det viktigt att ha kännedom om utvecklingen för att snabbt kunna vidta nödvändiga åtgärder. I allmänhet gäller att vår personal måste informera sina kollegor om transportförflyttningar och ha ständig radiokontakt med teamet.
-
Kan Läkare Utan Gränser behandla alla sjukdomar?
Nej, det kan vi tyvärr inte. Våra insatser omfattar främst primär- och sekundärvård. I vissa fall erbjuder vi även specialistvård. Efter en naturkatastrof kan det handla om dialysbehandling mot krosskador och i en konfliktsituation om operationer av krigsskador och vård av människor som utsatts för sexuellt våld.
-
Varifrån kommer medicinerna som ni använder i era projekt?
Alla läkemedel köps in centralt från läkemedelsproducenterna och skickas i fält via våra lager i Belgien och Frankrike. I undantagsfall köper vi även in läkemedel i de länder där vi jobbar.
Läkare Utan Gränser följer de riktlinjer som Världshälsoorganisationen (WHO) satt upp för gokända och kvalitetssäkrade läkemedel.
-
Hur ställer sig Läkare Utan Gränser till djurförsök?
För att ta fram nya läkemedel krävs omfattande studier, inklusive kliniska tester på djur, för att försäkra sig om att läkemedlet inte innebär en hälsorisk för människor. Erfarenheter har visat att om dessa kliniska studier inte görs finns risk för att allvarliga bieffekter upptäcks först när produkten finns på marknaden och når ett stort antal människor.
Ett exempel på detta är det välkända fallet med substansen taladomid som ingick i läkemedlet Neurosedyn. Medicinen, som marknadsfördes som ett ofarligt sömnmedel särskilt lämpligt för gravida kvinnor, visade sig sedan ge extremt allvarliga biverkningar i form av fosterskador.
Producenter av generiska läkemedel behöver inte göra kliniska studier eftersom de innehåller samma aktiva substanser som referensläkemedlet.
-
Vet Läkare Utan Gränser något om arbetsförhållandena hos era leverantörer av läkemedel?
Ja, arbetsmiljön hos våra leverantörer granskas av landets myndigheter (motsvarande Arbetsmiljöverket i Sverige). Man tittar till exempel på sådant som att de anställda har tydliga arbetsbeskrivningar och erbjuds regelbundna hälsokontroller. I de flesta fall litar vi på att stringenta inspektioner görs av respektive lands myndighet, men vi gör även egna inspektioner med hjälp av externa experter på det som kallas Good Manufacturing Practices (GMP).